Förfrysningar......

Publicerad 2013-12-27 08:34:48 i Allmänt,

Ja, alla vi inbitna pimpelfiskare har väl förfrusit oss någon gång någonstans. När jag gick i tredje klass och vi var ute och åkte skridskor med skolan så förfrös jag mitt ansikte. Efter det så har jag alltid varit lite rödmosig och röd både vid värme och kyla, fick något att smörja in mitt ansikte med? Den 7 december 1968 så åkte vi upp till Brunnsjön i Hedemora för att pimpla. När vi kom fram var det -26 grader, pappa och jag gick tvärs över sjön och där var det skugga. Det nappade bra så vi blev kvar där, efter en stund kom pappa fram till mig och kollade mina fingrar som var vita. Visst var det kallt och jag hade frusit, hade ett par kamelhårsmuddar när jag fiskade och stora "rävskinnshandskar" mellan hålen. Värst var mina pekfingrar och ett ringfinger och när jag tittade på pappa så var hans näsa alldeles vit, och båda hans tummar. Vi gnuggade upp värmen och gick ut i solen på andra sidan av sjön. Jag jobbade på lördagar på damfrisering som "schamponeringsflicka" och lite annan hjälp. Men fy vad jag bytte skinn på mina fingrar, det blev stora blåsor som lossnade. Pappa gjorde i ordning små finger och tumtutor av skinn som vi hade när vi fiskade för att skydda oss. Sen dess så har väl alla andra fingrar och tummar fått en släng av förfrysning, och nu om vintrarna använder jag nitroglycerinsalva som jag smörjer in fingrar och fötter med, den är receptbelagd och bra för blodcirkulationen men man får inte smörja in för mycket, för då kan man få huvudvärk. Förra vinter i januari var det första DM-serie på Byrviken, Siljansnäs. Jag hade börjat med en ny medicin för att om möjligt lindra min kroniska värk. Jag svettades otroligt mycket och värken nästan försvann, men jag blev helt apatisk, sov mycket och blev otroligt trött, även fysiskt. Där på Byrviken blev jag naturligtvis svettig när jag gick ut, jag gick inte så långt bara tvärs över. Det blåste väldigt och var kallt fick lite fisk men var tvungen att ge upp efter 1 1/2 timme, var nu helt avkyld, det gick inte att få tillbaka värmen. Som tur var så hade jag åkt i egen bil, och hade ombyte med i bilen (kvinnlig intuition), lämnade min påse med fisken och startkortet och blev sen 2:a på det. När jag kom hem så tog jag en varm dusch, klädde på mig varma kläder och satt inlindad i duntäcke och tinade inte upp på hela kvällen. Dagen efter var hela huden som solbränd, rosa och öm, sen dess är jag väldigt frusen av mig. Slutade naturligtvis med dessa tabletter men svettades lika mycket, så på varje tävling hade jag ett ombyte med på sjön och ett när jag kom i mål. Mina teorier är nog tyvärr att det inte var tabletterna utan början till diabetes 2, går under utredning nu ett år efter, och vad jag har fått tjata på sjukvården för att ta alla dessa prover. Har man fibromyalgi med alla dessa symtom så är man ganska svårbedömd även för läkare, åkte in på akuten fler gånger med hjärtproblem, men peppar, peppar så har jag ett starkt hjärta. Nu längtar jag bara till premiären, men det kanske inte blir förrän nästa år. Ha en bra fredag i morgon talar jag om året 1981.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

rosietalar

Jag heter Rosie Thörne är 68 år och bor i Borlänge, har tre vuxna söner och sex barnbarn. Jag har alltid tyckt om att vara i naturen, och att fiska. Har tävlingsfiskat sen jag var 10 år och vunnit många tävlingar genom åren .Kommer att berätta om mitt liv och fisket.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela