Redan tidigt så hade vi handvärmare, först så var det bensinvärmare. Man köpte kemisk ren bensin och hällde i en plåtbehållare som var vadderad inuti. Sen satte man på en liten behållare med trådar som skulle glödga, tände eld på den och när den tagit fart så blåste man ut lågan och satte på en "hatt", sedan ner i en tygpåse. Den här modellen var ungefär lika stor som den som kom senare, med kolstavar som man också tände eld på och la i en vadderad ask, och sen ner i en tygpåse. Nu förtiden så använder jag värmepåsar som innehåller ett slags kol som blir varmt när man skakar påsen. De håller varmt 6-8 timmar och jag brukar ha en i varje handske när det är kallt. Det finns också små plastbehållare som innehåller en slag vätska med en metallbit i, när man bryter metallbiten så startar värmen, den här håller inte värmen lika länge som de andra påsarna. Pappa Gunnar uppfann mycket och gjorde iordning en liten konservburk som han monterade nedanför hålet på konten. I den satte han ett värmeljus som han tände på och värmde händerna över. Han sydde också påsar av galon som fodrades med ett slags teddytyg, som vi fäste på byxorna med säkerhetsnålar. När det är riktigt kallt så använder jag dem än idag, skönt att stoppa ner handen i mellan nappen. Vi brukade förr använda försvarets hudsalva och smörja in både händer och ansikte med. Nu använder jag på händerna Glycerylnitrat 1 %, en kräm som är receptbelagd och främjar blodcirkulationen. Usch det blir nog kallt i morgon när vi ska ha första tävlingen i DM-serien, man är ju inte van än att vara ute och fiska. Nu finns de individuella startlistorna utlagda på Falubygdens SFK:s bloggsida, se länk här bredvid. Det kommer inte att finnas några startlistor i påsarna på SM. Så vill man ha en egen så får man skriva ut dem själv.