Jag har ändrat lite och lagt till lite i texten från igår, och försökt med andra foton i dagsljus. Jag tycker att det är så svårt att fota av gamla kort och tidningsurklipp med min digitala kamera. Dels skärpan, ljus och att kunna hålla still den när man tar kortet, kanske får inskaffa mig något bättre.... Nu till Grävstasjön....Vintern 1967-1968 så började vi åka till Grävstasjön som ligger utanför Hölö mot Mölnbo. Hölö ligger 3 mil söder om Södertälje och cirka 6 mil söder om Stockholm. Sjön ligger intill nedre gränsen på kartan och den stora ön i havet utanför är Mörkö. Grävstasjön har en areal på drygt 32 kvadratkilometer, är 9,1 meter djup på det djupaste stället och ligger 48,9 meter över havet. Det var en magisk fin sjö med berghällar, myrmark, stora berg som stupade rakt ner i sjön och mycket skog runt omkring. Ovanför den ligger Stensjön, och båda dessa sjöar anses vara lite för sura. Pappa satt ju med i styrelsen för Stockholmsdistriktet och de letade efter en sjö att arrendera och plantera in regnbåge och öring i. Så den vintern tog vi många vattenprover och det blev mycket provfiske och vi satte ut saxar för att fånga gäddorna i sjön. Det var ju väldigt spännande och ett fiske som jag aldrig tidigare varit med om. Vi lyckades inte så bra utan det bestämdes för att sjön skulle Rotenon-behandlas. På den här tiden i slutet av 60-talet så fanns ingen väg upp till sjön utan man fick gå cirka två kilometer sista biten genom skogen. Pappa hade dock kontakt med bonden Stig, det kanske var hans marker och sjö? Hur som helst så hade han traktor och kunde köra den aluminiumbåt som utförde behandlingen med Rotenon. Rotenon är ett gift som idag är förbjudet i Sverige, men användes flitigt på 60-talet, fisken dör och flyter upp till ytan. Klart att man ville vara med den här dagen och när giftet börjat verka så var det dags att ta fram håvar för att ta upp all fisk. Tore hade en gummibåt som han och jag åkte runt i, han rodde och jag håvade fisk. Kommer ihåg hur jag tog upp en gädda på över 4 kilo, det kom även upp några rudor som man inte ens visste om att det fanns i sjön. Men mest så var det abborrar, mört, gäddor och lite braxen. I viken vid stora berget fångades de rudor som fanns i sjön. När vi var vid sjön innan rotenon-behandlingen, så kommer jag ihåg att man blev så fiskesugen när man såg alla små abborrar som simmade runt vid stranden. En gång hade jag rev och krok i fickan och skar till en pinne som spö. Till bete tog jag blåbär och skumgodisbitar, och de galna abborrarna nappade. Sjön kalkades också flera gånger innan det var dags att släppa i fisken, kommer inte ihåg om det gjordes samtidigt. Man byggde fällor av nät vid utloppet av sjön som var precis bredvid stigen där man kom fram till sjön. Även vid inloppet från Stegsjön som låg 11 meter högre än Grävstasjön så byggdes det fällor. När det väl var dags för att släppa i regnbåge och öring så hjälpte Stig till med sin traktor och den kom med fisken genom skogen i stora behållare. Sedan hade man stora håvar och gick sista lilla biten ner till sjön och sedan fick sjön vila innan det blev dags för fiske och kortförsäljning. På invigningen av sjön var det stor fest med styrelsen från distriktet och man helstekte en gris på plats och annat gott som man bjöd på. Det var där som jag fångade min första regnbåge med kastspö. Hade ju tidigare fått "vild" fisk i Jämtland, och måste erkänna att den är tusen gånger godare att äta. Jag kommer inte ihåg hur många år som man kunde fiska i Grävstasjön, men tror mig komma ihåg att fisk ifrån Stegsjön som inte var rotenon-behandlad tog sig ner och tog kål på ädelfisken. Sedan var det tyvärr mycket nedskräpning så ägarna tröttnade. Idag tror jag att det finns väg ända fram till sjön och att man även byggt en stuga ungefär på samma ställe som invigningen var och där man gick med sin träpinne och metade svarta små abborrar. DET FINA VAR TIDER DET !