Ja idag så har vi Halloween, i morgon är det Allhelgonadagen och på söndag Alla helgons dag. Den här högtiden kallas även för Samhain och är även häxornas nyår, så fram med kvasten. I samband med den här helgen brukar jag ha en "häxfest" , men i år får det bli lite senare på grund av några omständigheter och sen är jag själv inte så pigg efter en långvarig förkylning. Jag kommer ihåg när Niklas var liten så brukade min väninna Marina och jag spöka ut oss och gå runt tillsammans med våra grabbar som också var utklädda. Roligt var det och vad gör man inte för barnen, som inte riktigt vågade gå runt själva i mörkret. Halloween kommer väl egentligen från USA och har nu mer och mer smugit sig in i vårt samhälle. Ibland inträffar den en helg före Allahelgona- helgen beroende på hur helgerna är. Den ska ju vara sista helgen i oktober och Allahelgona första helgen i november, så i år blev det samma helg. Rätta mig om jag har fel i mina påståenden. När Niklas blev lite äldre så fortsatte jag med att spöka ut mig med vitt ansikte, lite blod som rann från något sår, kolsvarta ögon, röda läppar, stort upptuperat hår och svarta kläder. Så när det ringde på dörren så var det jag som först hann säga - Bus eller godis. Det slutade ofta med att barnen lärde sig att jag var utklädd så de undvek min dörr. Jaja, de fick i alla fall godis och någon slant. I morgon så är det ju röd Lördag och helgen då vi hedrar våra nära och kära som gått vidare. Traditionen är ju att tända ljus och lyktor på kyrkogården eller hemma. Det är en sorglig helg då vi minns våra bortgångna släktingar och vänner. Mamma och jag brukade alltid åka upp till minneslunden här i Borlänge och tända ljus. När jag bodde hemma så kommer jag ihåg hur vi åkte runt till gravarna där mina far och morföräldrar låg begravda, med kransar och ljus. På söndag firar vi Alla Helgon, och min tolkning på det är de som blivit helgonförklarade? Hur som helst så känns det bra att det börjar bli lite kallare ute så det finns hopp om is. Jag hoppas även att jag kan hålla mitt löfte om att skriva om Södertälje SFK från och med i morgon. Jag ska hämta gamla foton som mamma har så kommer det nog att bli en del att läsa framöver. Ha en bra helg och skräm inte barnen för mycket, och se till att ha mycket godis hemma.

Jag har ju tagit hand om Niklas katt Chilla, hon kommer inte överens med deras lekfulla hund Stella. Så hon fick flytta hem till mig. Jag har ju passat henne tidigare perioder när Niklas bott nere på Cypern och jobbat som bartender. Chilla är 8 år, har tidigare fått två kullar med ungar, men är numera innekatt. Jag törs helt enkelt inte släppa ut henne, här i området finns massor med katter, ilskna hundar och med skogen runt knuten skulle hon kanske försvinna. Hon finner sig väl i detta och har en egen plats i mitt köksfönster och där utanför finns ett träd med fullt av småfåglar som hon spanar in varje dag. Här vilar vi middag och jag lovar att det är en snarkande katt och denna gång somnade hon först. Sommartid ligger hon ofta på balkongen och solar eller står och kollar ut över räcket på allt som rör sig. Varje morgon får hon färskt vatten i sin skål och torrfoder finns alltid och varje morgon och kväll så får hon "mjuk" mat eller fisk. Nu på förmiddagen när jag skulle fika så hade jag tagit fram en frukostfralla och lagt på bordet. Själv satt jag i soffan och väntade på att kaffet skulle bli klart. Vad händer då?......Jo hon hoppar upp på stolen och snor överdelen av frallan, som inte ens var bredd. Ibland när man sitter och äter kan det också komma upp en tass med ett utsträckt klo på. Det har faktiskt hänt någon gång att hon lyckats sno en skinkskiva från smörgåsen. Men hon är lättlurad......lägger man några bitar torrfoder på hennes fat ifrån hennes egna skål så mumsar hon i sig dem med glädje. Hur som helst så är hon en underbar katt som alltid kommer och hälsar när man kommer hem eller när man får besök. Hon och jag har vårt eget språk med kurrande, jamande, hon kommer som ett skott om man ropar på henne. Kommer in till mig på morgonen och är det för tidigt så är det lika bra man låtsas sova. Slickar hon sig om mun så är hon hungrig och om jag skulle slicka mig om mun så vet hon att det är tecknet för att det är mat på gång. När man kokar fisk, steker köttfärs eller tar fram räkor blir det en riktig symfoni....ja hon är härlig Chilla! Hörde på vår telefonsvarare att de fortfarande har metartävlingar i klubben. Visst med + 14 grader ute så går det väl bra. I eftermiddag så är det nytt SM-möte i Falun på Visit Södra Dalarna.

För ett år sedan åkte min bror Kenth, min syster Monika och jag till Huay Yang i Thailand. Jag tog tåget från Borlänge ner till Arlanda och de andra två blev skjutsade av Monikas dotter Åsa. Vi hade gott om tid så vi gick och fikade, handlade på taxfree och gick sen och tog en starköl och en Jägermeister. Allt för att stilla våra nerver. Fortfarande gott om tid så Monika och jag gick på toaletten i lugn och ro, och Kenth gick bort mot rätt Gate. När vi sedan närmar oss så står Kenth och vinkar och bankar på rutan för att vi skall skynda oss. Sista utropet hade varit och de frågade Kenth om han ville vänta på oss och då skulle vi kanske inte hinna med. Ojoj, bråttom blev det då och med kom vi och flera andra passagerare kom ännu senare än vi. Det blev en behaglig resa med mat och frukost och mycket annat att stå i. Stor skärm på ryggstödet framför där man kunde spela spel, lösa korsord, soduko, eller titta på film. Det var ett direktflyg och när vi väl gått genom alla gångar i Bangkok, som är en stor flygplats och fått våra väskor, så gick vi mot vår väntande taxi, en minibuss. Det var två Thailändska bröder som inte kunde någon engelska som skulle köra oss de dryga 30 milen ner till Huay Yang. Dagen innan hemma i Borlänge så hade IKEA öppnat sitt varuhus och det första man får se när vi åker iväg är just ett IKEA i Bangkok. Annars så var det mest risodlingar och försäljning av ris, stora bilder över kungafamiljen och "guldelefanter" och mycket annat. Huay Yang är en liten fiskeby med många hus i olika små "byar" där mest svenskar och en del norrmän äger husen. Det finns ett höghus i byn och där är det också köpta lägenheter så det finns inga hotell eller andra semesteranläggningar. Vi skulle bo i ett hus med tre rum och kök och med två badrum, tvättstuga, i samma by där Kenth tidigare varit och det låg alldeles vid poolen. Det var det enda huset som hade myggnät runt altanen, så vi kunde sitta ute dygnet runt utan att besväras av myggor och andra kryp. Kenth hade hyrt två moppar som stod vid huset när vi kom, en vanlig och en med sittplatser och med tak. Monika och jag fick övningsköra nere vid stranden, men Monika ville inte köra och för mig fungerade det inte med mina axlar då den var så tung att styra. Sen var det ju lite läskigt med att köra på vänster sida, så det blev Kenth som körde oss runt. Eftersom han varit där tidigare så hittade han runt överallt.Det blev två underbara veckor med bad i poolen och havet, även om det var mulet så låg vi på stranden, hyrde solstolar och åt lunch innan det var dags att åka hem till huset för att sova middag. Det fanns gott om resturanger och affärer i byn, och vi var nog in på alla ställen. Maten smakade bra och vi åt ute två gånger om dagen till en billig peng. Vi hade runt 30 grader varmt både i luften och vattnet, ibland blåste det så mycket att vi inte vågade bada i havet och sista dagarna regnade det och åskade det. Det här är svenska skolan som ligger nere vid stranden. Eftersom det är många svenskar som bor en längre tid här nere så finns det skola för barnen. Kenth fyllde år när vi var här, så då smög jag upp lite tidigare och fixade frukostbordet med snäckor från stranden och blommor ifrån trädgården. På bordet fanns också den vanliga frukosten, stekt bacon och ägg, rostat bröd med ost, frukt, kaffe och en liten wiskey. Vi var ju där när det var Allahelgona helgen så vi köpte två stora rislyktor som vi skickade upp för att hedra våra nära och kära. Jag fick ta vad som fanns för att spöka ut mig på häxornas afton så det fick bli solhatt och en Thailändsk kvast. Jag var iväg på massage flera gånger och pinade mig igen den medicinska massagen till massörens frågande min. Jag har ju lite extra ont överallt på grund av min axelskada och fibromyalgi, men det var skönt efteråt. Kenth och Monika gick också på massage och Monika lyxade till det lite extra sista dagen med manikyr och pedikyr, som höll länge efter att hon kommit hem. En lördag åkte vi upp till gränsen vid Burma med några vänner ifrån Enköping, där var det marknad. Vi var 5 stycken som åkte de cirka 4 milen dit och hem och taxin väntade medans vi gick runt halva dagen och det kostade 300 kronor med dricks. Det var en lördag när vi åkte hem och dagen innan så hade den stora orkanen dragit in över Filipinerna och förstört mycket där. Vi märkte att ju närmare Bangkok vi kom ju större vattensamlingar utmed vägen. För övrigt var motorvägen inte så bra, troligtvis gjord av betong med skarvar och många gropar, så det var svårt att sova. Vi åkte från huset vid tvåtiden på natten och varje gång chauffören träffade en grop så bad han om ursäkt. Väl på flyplatsen så var det långa köer till incheckningen som tog lång tid. När vi sedan gick vidare så fanns det många stora höga statyer i olika färger som föreställde gamla krigare. Naturligtvis fastnade jag i sista genomgången med handbagaget och såg framför ögonen Thailändska fängelser med vatten och bröd. Tänkte att de skulle gå igenom mina mediciner, men klantiga jag hade glömt dricka ur vattnet som jag haft med mig i bilen, pust. Monika matchar stolarna bra när vi väntade på att få gå till flyget. Flygresan hem gick också bra och vi flög över Himalaya, så jag tog några bilder, men svårt att se på bild hur vackert det var. Ja det var en helt oförglömlig resa som vi alla tre så väl behövde efter allt som hänt oss de senaste åren. Kenth åker ner igen över jul och Nyår, tre veckor och vi blev erbjudna att få åka med. Men... jul, barn, barnbarn, pimpelsäsong och brist på pengar så blir jag hemma.

I tisdags så var jag en liten sväng till skogen för att kolla efter gula kantareller och det var nog sista rycket. Jag hittade nästan två liter och de lyste så klart gult, så de var lätta att hitta nu när naturen runt omkring befinner sig i sina höstfärger. Det var bara 2 grader varmt ute och väldigt kallt om fingrarna. Just den här dagen var jag förbi och handlade på en blomsteraffär, en ljuslykta, och lite blommor för ett presentkort som jag fick när jag fyllde år. Hösten känns regning och mörk så nu gäller det att tända upp ljus på kvällarna och mysa. Då andra i Borlänge Sportfiskeklubb var sjuka och hade andra förhinder så fick jag förtroendet att medverka på Dalarnas tävlingsmöte i Leksand. Där var många klubbar representerade och vi gick bland annat igenom motioner till Sportfiskarnas tävlingsmöte som är i Stockholm 15 november. Sedan gick vi igenom programmet för vintern 2014-2015 och mycket annat. Det bjöds på kaffe, dricka och smörgås. Programmet blir offentligt om cirka två veckor för att lägga till fler tävlingar för klubbar som ej var där. Nu är det nymåne och då kan man önska in något och det jag önskar is, is och åter is på våra sjöar denna vinter. Under november månad kommer jag försöka skriva varje dag. Det kommer att ta mycket tid och planering med gamla foton och minnen 50 år tillbaka i tiden och temat blir Södertälje Sportfiskeklubb. Min moderklubb där en del av mitt hjärta finns och de firar 50 år nu i år och har en jubileumsfest i November. Ha en trevlig helg!

I lördags åkte jag ner till min bror Kenth och hans sambo Aina i Strängnäs. Det var som alltid marknad den andra lördagen i oktober och den har arrangerats i många år. Så vi åkte ner och det var fint väder så massor av människor som besökte marknaden, trots det så sprang vi på Monika min syster och hennes särbo Peo. De hade med sig Åsas smågrabbar Samuel och Dante som tröttnat på att gå runt, så vi bestämde att vi skulle komma upp och fika efter ett tag. Handlade flera par tunna ullstrumpor och lite annat smått och gott och sprang även på Åsa och Jimmie ibland allt folk. På kvällen middag hos Kentha och på söndagen så åkte jag ner till Monika som sedan länge bor i Strängnäs, för hon fyllde år och jag skulle stanna några dagar hos henne. Den här dagen var det grått och regnigt, men sol inne. På måndagen besökte vi en släkting som låg på Nyköpings sjukhus och innan vi åkte hem så handlade Monika ingredienser till Janssons frestelse. Monika arrangerar ju för Södertälje SFK:s räkning dels Stormete och även pensionärsmete och på tisdagen skulle det vara avslutning för pensionärerna och med Jansson hemma hos Monika. Så på måndagskvällen skalade jag 5 kilo potatis och Monika skötte resten. Det blev 2 stora plåtar med Jansson, rivna morötter, hårt bröd med smör och ost och kaffe efteråt. Vi skulle fiska mitt i stan i Västerviken på bryggor och utmed land. Vi tog Monikas bil ner eftersom hon hade startkort och våg i bilen. Jag hade bara tagit med mitt 4-metersspö och lite reservprylar och vagnen så jag kunde sitta om jag ville. Det fanns flera "stora" namn på plats och vi blev 17 stycken som skulle fiska på denna öppna tävling. Jag hade bara mask med mig, men fick lite maggot av Pilo, tur var väl det så man fick lite löja. Efter genomgång så fick vi gå ut och börja fiska på en gång. Det fattade inte jag utan jag lodade och fick upp en löja som jag kastade i igen, snacka om att vara bakom flötet, haha Även jag började meta men fick inte så mycket så jag flyttade på mig. Monika plockade löjor, och en kille intill oss fick en gädda som han släppte i, eftersom den inte räknades. Jag provade med mask och fick på en liten braxen, men ingen håv. Så den släppte när jag skulle lyfta upp den. Monika som hade dragit flera stora mörtar på ett ställe kom och ställde sig bredvid mig och efter ett tag fick jag på en till braxen och då fick jag låna hennes håv. Jag hade vid invägningen 1424 gram och sista priset låg på 1489 gram. Högsta vikt hade Pilo på över 8 kilo löja och bästa dam hade över 2 kilo. Efter invägningen promenerade alla upp till Monika, där det bjöds på Jansson och hölls prisutdelning. Monika fick flera vackra blombuketter som tack för de tävlingar hon arrangerat detta år och genom åren, för nästa år får någon annan ta över metartävlingarna. När alla gått och vi plockat undan så packade jag bilen och åkte hem till Borlänge, och regnet kom ungefär vid Heby. Hann med mycket på några dagar och roligt var det.

Sista veckan har det inte gjort annat än regnat på dagarna, det blir man ju inte särskilt glad av. Idag såg jag i trädet utanför fönstret hur regndropparna hängde kvar som små små glaskulor. Svårt att fånga på bild men vackert är det. Det har ju även varit fullmåne och då har jag extra svårt att sova. Märkligt nog så har det klarnat upp till kvällen och då brukar jag "öppna" persiennerna och försöka sova i månljuset. Lägger saker i fönstret som jag vill rena och fylla på med energi, såsom smycken, kristaller och vatten. Har även haft krokasken och pirkar där någon gång.Som tur är så har jag ingen insyn från det hållet, så det är jag, svarta katten Chilla och månen. Även om hösten är en transportsträcka in i vintern och is på våra sjöar, så får vi inte glömma bort att leva i nuet. Att njuta och se allt det vackra med höstens alla vackra färger på alla träd, innan de faller ner och träden förbereder sig för vintern och vila. I mitt köksfönster så hänger några symboler som påminner mig om kärlek och kärleken till mig själv. Om man inte tycker om sig själv så blir allt runtomkring svårare. Den här sommaren så har det väl varit lite si och så med min självkärlek, därför har jag inte orkat blogga så mycket. Just för att jag inte fysiskt mått så bra. Efter att fått svar på flera prover som tagits och med ändrad kost, minskning av socker och vitt mjöl, så mår jag nu lite bättre. Man måste även komma ihåg att den enda som kan ändra på något är en själv och naturligtvis kan ingen köpa sig frisk. Nu har jag även lovat mig själv att bli bättre på att motionera och styrketräna, även om det blir bakslag med mera värk. Hoppas att regnet nu fyllt alla brunnar efter den torra sommaren, och vi slipper så mycket snö, nu vill vi bara ha kyla. Gott folk glöm inte bort att älska dig själv, och säg det gärna högt framför spegeln. Du är unik, kom ihåg det ! Ha en trevlig helg, återkommer efter helgen med fler rapporter, efter min utflykt.

När jag var liten och bodde hemma så har vi ju alltid semestrat i Jämtland, i Gevsjön eller Klocka. Klocka ligger mellan Ånn och Storlien, och vi hyrde lillstugan av bonden Lindqvist. Vi fick även hyra hans båtar och skoter på vintern. Jag och mina äldsta grabbar Stefan och Mikael fick följa med pappa och mamma upp 1983 och då hade vi pappas husvagn med upp. Vi bodde vid Indalsälven mellan Gevsjön och Duved, där det på den tiden var en kiosk vid korsningen upp mot Medstugan. Kommer ihåg hur vi gick till kiosken och köpte kvällstidning och glass, lakritspuckar som var poppis då. Den sommaren fick mamma veta att hon fått diabetes, och gick med i viktväktarna och minskade åtskilliga kilon. De här bilderna är ifrån Granön i Ånnsjön, där vi har fikarast med smörgåskastning med flata stenar, i bakgrunden syns Snasarhögarna. Stefan är lycklig då han fick köra båten på hemvägen. Några år senare åkte vi upp igen och bodde då i en banvaktsstuga som pappa fått hyra genom SJ. Det var pappa, Stefan, Loffe ( f.d. svärfar),Åsa min systers dotter, Henk Belt och jag. En dag när vi var på Ånnsjön så blåste det upp till storm, så vi fick söka skydd i lä på Granön. Farsan blev skitförbannad när Henk talade om att han hört på radion att det kunde bli stormbyar i fjällen. Henk tänkte väl att det var uppe på fjällen, men vi befann oss ju i fjällvärlden. Så Åsa, Stefan och jag la oss i alla fall och sov en stund tills ovädret dragit förbi och vi kunde fortsätta fiska. Vi var ju ut på sjön flera dagar och en av kvällarna blev det mycket att rensa. Vi åkte ju även upp på vintern och det här året bodde vi i Justus och Alidas "Lillstuga" i Gevsjön. Justus var en pensionär som jobbat inom järnvägen och han brukade sitta på sin trapp och säga "Härlig utsikt", och då såg han ängarna och järnvägsspåret. Det här året var det mycket snö och jag grävde en djup snögrotta åt grabbarna. Ursäkta, svårt att få skärpa på bilderna som jag försöker ta av gamla foton.En av dagarna lånade vi Lindqvists skoter, som stannade på sista raksträckan upp mot hans stuga. Har nog berättat om det tidigare och det var ju så simpelt som att säkerhetsanordningen lösts ut i ett gupp. På bilden sitter vi och väntar på pappa som hämtar bilen och mamma vid skotern ute på sjön med dagens fångst. I bakgrunden stora huset i Klocka och ladugården. Vi har ju även fiskat mycket på Gevsjön och på vänster sida på sjön innan inloppet vid Tångböle så fanns " moringarna". Det är som stora "metallflöten" som man förr använde när de flottade timmer. Det är lite grundare på det stället och på sommaren mycket gräs och på vintern så är det öppet vatten, kanske att det finns någon källa som gör att det inte fryser till där.

På 70-talet hölls varje höst en metartävling på kajerna runt gamla stan, ofta så var det kallt och grått. Kommer ihåg hur vi brukade frysa. Det var en tävling med fyrmanna-lag och med lottade platser. Man tävlade i två pass och alla i laget stod på samma lottade plats. Starten var på stortorget utanför storkyrkan och jag tror det var ett fritids eller dagis som arrangerade tävlingen. Sekretariatet låg en trapp upp i ett hus på Stortorget. Den var populär och de var många lag som deltog. Dalarna brukade komma ner med ett busslass med deltagare. Storkyrkan hade en morgongudstjänst vid klockan 8, för de som ville be om extra hjälp. Efter lottning och genomgång så gick man i samlad trupp ut till de olika tävlingsplatserna. Tror att det var tvåtimmarspass med uppehåll för lunch och ny lottning. Vi tävlade runt Riddarholmen, Vasabron, Mynttorget, Slussen, söder Mälarstrand, Kornhamnstorg, och skeppsbron nedanför slottet. Att få lotten Kornhamnstorg brukar alltid vara en nitlott och ibland kunde hela laget bli utan fisk. Ett roligt ställe var Vasabron, där fick man hänga över räcket för att kunna nå ner till vattnet. Men ofta fick vi stora mörtar där. Vi var många ifrån Södertälje SFK som brukade tävla där och ofta så hade vi ett damlag bestående av mamma Birgitta, syster Monika, Maj-Lis Dahlin och jag. Pappa brukade vara med i något herrlag eller så hade vi ett familjelag med pappa, mamma, syrran och jag. Vi hade röda kepsar med vita prickar på. Den här bilden nedanför är nog från 1972, då mamma var mycket sjuk och låg på sjukhus länge. Det är från vänster pappa, jag, Monika och Olofsson som är i samma lag det året. Vi hade inga större framgångar men en rolig tävling som vi gärna åkte till. På den här tiden var det lite si och så med reningen av Stockholm vatten. Kommer ihåg att mamma en gång fick en kondom på kroken som ledde till mycket skratt. På de här tävlingarna så var det alltid en man som gick runt och tittade. Han hade en basker på sig och var troligtvis fransman eller italienare, han kunde ingen svenska men nickade igenkännande varje år. Vi kallade honom för "Baskerville", och senaste gången jag såg honom var på SM på Djurgården, där han också gick runt och kollade. Roligt att se honom igen efter så många år och jag tror nog att han kände igen mig också. Kommer inte ihåg hur många år dessa Gamlastans-tävlingar höll på, men ni som var med kommer säkert ihåg dem.

Hösten är här med vackra och soliga dagar, kalla nätter som ibland kryper under nollan. Vaknar ofta med dimma utanför fönstret, bor ju ganska nära Dalälven. Bor norr om den så enligt oss "nollåttor" så bor jag i Norrland, haha. Norrland ja, de flesta vet ju nu att SM i pimpel kommer gå i Norsjö nästa år 11-12 April, vilket jag skrev om i torsdags efter att ha läst det på Sportfiskarnas och Norsjö Sfk:s hemsidor. Det är ju veckan efter påsk, så kanske man skulle boka in en lång semester med påskfiske i Jämtland som uppvärmning och träning. Det har och är mycket snack på facebook och på pimpelsports sida och det var nog ganska väntat att det skulle bli ett öppet SM. Förra vintern var ju så mild och många distrikt kunde ju inte arrangera något DM. Första gången det var ett öppet SM var 1975 på Storsjön i Sandviken, och på den tiden så gick ju uttagningen på DM samma år som SM gick av stapeln. Det var säkert en mild vinter där de södra distrikten inte kunde arrangera något DM. Att nu våra DM skulle avskaffas och alla SM skulle i fortsättningen bli öppna, känns för mig overkligt. Jag tycker inte om de personangrepp som förekommer, tror nog att alla försöker göra ett så bra jobb som bara är möjligt. Hoppas verkligen att många åker ner till tävlingsmötet den 15 november i Stockholm, så att man fortsättningsvis kan få klarhet i vad som gäller med ALLT som rör tävlingsfisket. Rykten kommer alltid att finnas, det räcker med att några i en liten grupp pratar och sen när det sprids så förändras det och läggs till. Ni kanske kommer ihåg hur man i skolan viskade en mening i örat på kompisen och när den meningen gått klassrummet runt så var den helt annorlunda. Det är inte så konstigt att en fjäder blir till en hel höna. Så sluta sprida rykten, namnge personer och smutskasta varandra. Vi är alla olika och unika, tycker och tänker olika men vi vill ju inget annat än fiska och nog sjutton ska vi kunna hålla sams, vore väl faan annars.