För ett år sedan åkte min bror Kenth, min syster Monika och jag till Huay Yang i Thailand. Jag tog tåget från Borlänge ner till Arlanda och de andra två blev skjutsade av Monikas dotter Åsa. Vi hade gott om tid så vi gick och fikade, handlade på taxfree och gick sen och tog en starköl och en Jägermeister. Allt för att stilla våra nerver. Fortfarande gott om tid så Monika och jag gick på toaletten i lugn och ro, och Kenth gick bort mot rätt Gate. När vi sedan närmar oss så står Kenth och vinkar och bankar på rutan för att vi skall skynda oss. Sista utropet hade varit och de frågade Kenth om han ville vänta på oss och då skulle vi kanske inte hinna med. Ojoj, bråttom blev det då och med kom vi och flera andra passagerare kom ännu senare än vi. Det blev en behaglig resa med mat och frukost och mycket annat att stå i. Stor skärm på ryggstödet framför där man kunde spela spel, lösa korsord, soduko, eller titta på film. Det var ett direktflyg och när vi väl gått genom alla gångar i Bangkok, som är en stor flygplats och fått våra väskor, så gick vi mot vår väntande taxi, en minibuss. Det var två Thailändska bröder som inte kunde någon engelska som skulle köra oss de dryga 30 milen ner till Huay Yang. Dagen innan hemma i Borlänge så hade IKEA öppnat sitt varuhus och det första man får se när vi åker iväg är just ett IKEA i Bangkok. Annars så var det mest risodlingar och försäljning av ris, stora bilder över kungafamiljen och "guldelefanter" och mycket annat. Huay Yang är en liten fiskeby med många hus i olika små "byar" där mest svenskar och en del norrmän äger husen. Det finns ett höghus i byn och där är det också köpta lägenheter så det finns inga hotell eller andra semesteranläggningar. Vi skulle bo i ett hus med tre rum och kök och med två badrum, tvättstuga, i samma by där Kenth tidigare varit och det låg alldeles vid poolen. Det var det enda huset som hade myggnät runt altanen, så vi kunde sitta ute dygnet runt utan att besväras av myggor och andra kryp. Kenth hade hyrt två moppar som stod vid huset när vi kom, en vanlig och en med sittplatser och med tak. Monika och jag fick övningsköra nere vid stranden, men Monika ville inte köra och för mig fungerade det inte med mina axlar då den var så tung att styra. Sen var det ju lite läskigt med att köra på vänster sida, så det blev Kenth som körde oss runt. Eftersom han varit där tidigare så hittade han runt överallt.Det blev två underbara veckor med bad i poolen och havet, även om det var mulet så låg vi på stranden, hyrde solstolar och åt lunch innan det var dags att åka hem till huset för att sova middag. Det fanns gott om resturanger och affärer i byn, och vi var nog in på alla ställen. Maten smakade bra och vi åt ute två gånger om dagen till en billig peng. Vi hade runt 30 grader varmt både i luften och vattnet, ibland blåste det så mycket att vi inte vågade bada i havet och sista dagarna regnade det och åskade det. Det här är svenska skolan som ligger nere vid stranden. Eftersom det är många svenskar som bor en längre tid här nere så finns det skola för barnen. Kenth fyllde år när vi var här, så då smög jag upp lite tidigare och fixade frukostbordet med snäckor från stranden och blommor ifrån trädgården. På bordet fanns också den vanliga frukosten, stekt bacon och ägg, rostat bröd med ost, frukt, kaffe och en liten wiskey. Vi var ju där när det var Allahelgona helgen så vi köpte två stora rislyktor som vi skickade upp för att hedra våra nära och kära. Jag fick ta vad som fanns för att spöka ut mig på häxornas afton så det fick bli solhatt och en Thailändsk kvast. Jag var iväg på massage flera gånger och pinade mig igen den medicinska massagen till massörens frågande min. Jag har ju lite extra ont överallt på grund av min axelskada och fibromyalgi, men det var skönt efteråt. Kenth och Monika gick också på massage och Monika lyxade till det lite extra sista dagen med manikyr och pedikyr, som höll länge efter att hon kommit hem. En lördag åkte vi upp till gränsen vid Burma med några vänner ifrån Enköping, där var det marknad. Vi var 5 stycken som åkte de cirka 4 milen dit och hem och taxin väntade medans vi gick runt halva dagen och det kostade 300 kronor med dricks. Det var en lördag när vi åkte hem och dagen innan så hade den stora orkanen dragit in över Filipinerna och förstört mycket där. Vi märkte att ju närmare Bangkok vi kom ju större vattensamlingar utmed vägen. För övrigt var motorvägen inte så bra, troligtvis gjord av betong med skarvar och många gropar, så det var svårt att sova. Vi åkte från huset vid tvåtiden på natten och varje gång chauffören träffade en grop så bad han om ursäkt. Väl på flyplatsen så var det långa köer till incheckningen som tog lång tid. När vi sedan gick vidare så fanns det många stora höga statyer i olika färger som föreställde gamla krigare. Naturligtvis fastnade jag i sista genomgången med handbagaget och såg framför ögonen Thailändska fängelser med vatten och bröd. Tänkte att de skulle gå igenom mina mediciner, men klantiga jag hade glömt dricka ur vattnet som jag haft med mig i bilen, pust. Monika matchar stolarna bra när vi väntade på att få gå till flyget. Flygresan hem gick också bra och vi flög över Himalaya, så jag tog några bilder, men svårt att se på bild hur vackert det var. Ja det var en helt oförglömlig resa som vi alla tre så väl behövde efter allt som hänt oss de senaste åren. Kenth åker ner igen över jul och Nyår, tre veckor och vi blev erbjudna att få åka med. Men... jul, barn, barnbarn, pimpelsäsong och brist på pengar så blir jag hemma.