Kaninskinn......

Publicerad 2018-04-16 07:43:42 i Allmänt,

Nu ska jag berätta om en födelsedagspresent som jag till verkat av kaninskinn. Det är min väninna Joanna som önskat sig en "altarduk" eller ceremoniduk av kaninskinn.
 
Jag hade tänkt ut hur den skulle se ut, ritat upp ett mönster på papper. En stor rund tårtbit med åtta bitar och en cirkel i mitten i annan färg.
Åtta då våra högtider under året är just åtta och väderstrecken skulle bli som ett svart kors.
Allt började som vanligt med alun och saltbad där skinnen får ligga något dygn.
Sen tar man upp dem och drar bort hinnor, vilket kan vara jobbigt. Särskilt på hanar som har tjockare och hårdare skinn.Därefter i med mer alun och grovsalt och tillbaka något dygn.Man rör om i baden flera gånger.
Skinnen sköljs av mest på pälssidan och läggs på ställning för att torka. När de torkat kommer det jobbigaste, att gnugga dem mjuka. Jag använder vatten och kokosolja för att mjuka upp dem och drar dem fram och tillbaka över en ställning av järn.
Ritade upp mönster på ett gammalt lakan och klippte ut.
 
Klippte sedan till de olika tårtbitarna, vilket var svårt. Jag hade bara ett svart skinn, en hane och pälsen var ganska kort. Så bitarna blev mindre än planerat.
De andra skinnen hade längre päls, men det fanns även en hane med. Det gick åt sammanlagt 4 skinn.
Jag hade tänkt att sy ihop dem på symaskin, har speciella skinnålar både till maskin och för hand.Men det blev för tjockt och matade inte fram.
 
Så det blev att sy för hand och det var det svåraste jag någonsin gjort. Svårt att få det runt, då skinnen var olika tjocka och pälsen olika. Kämpade på och fick tråckla ihop och dra ihop för att göra den rund.Sist på med den runda mittbiten.
En av de svarta skinnen hade gått sönder när jag bearbetade dem, så där fick jag skarva i en bit för hålet.
 
Köpte svart tyg som jag sydde som en basker på baksidan. Tyget var mycket större än skinnbiten så att det skulle bli en kant  runt om när man vände på den.
Det här var också jobbigt då en del tårtbitar var hårda att sy i. Resultatet blev som det blev och jag förstår nu att man skarvar päls i små bitar för att forma dem.
Men Joanna blev glad och hon är min försökskanin på altardukar. Blir nog lite bättre nästa gång, men en erfarenhet rikare.Blev lite bråttom för att få den klar och idag fyller hon år. Grattis!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

rosietalar

Jag heter Rosie Thörne är 63 år och bor i Borlänge,har tre vuxna söner och två barnbarn.Jag har alltid tyckt om att vara i naturen,och att fiska.Har tävlingsfiskat sen jag var 10 år och vunnit många tävlingar genom åren.Kommer att berätta om mitt liv och fisket.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela