Trosametet 2018.....
På onsdagen vid lunch åkte jag ner till Monika i Strängnäs, ju närmare man kom så blommade det mer och mer. Slånbärsbuskarna lyste vita överallt.
Vi gick en långpromenad på stan och runt Västerviken, allt är så vackert den här tiden på året.
Doppingen som tidigare haft bo nere i hamnen med skydd av vassen hade bytt plats, då man hade kapat all vass. Nu var de i en liten kanal och hanen vaktade sin ruvande hona.
Äppelträd i blom och körsbärsträden nere i hamnen nästan överblommade.
Upp vid 06.30 och vi hade förberett en hel del kvällen innan. En spännande kväll som jag berättar mer om en annan gång. Monika körde och vi hämtade upp Robban Horvat, sen bar det iväg till Trosa.
Inte lika många till start och jag fick ett ganska bra startnummer 72, Robban kantplats vid bron nr 80 och Monika fick gå längst av oss till nr 20.
Gott om tid innan starten och gick och kollade runt lite. Hade tagit upp ett 4- meterspö att börja med och skulle sätta på reven på ett 3- meters också. Då tutar startsignalen, så panik med att beta på mask och ut. I år strömmar det mer än det brukar. Ser ingen som får fisk första kvarten och gör mig beredd att flytta. Inne i hamnen är det strömmingsfestival och en kille som går runt och spelar på en trumma.
Perfekt , så när tutan ljuder går man i snabb marschtakt längre upp i ån. Stannar och prövar på flera ställen och hamnar mellan Åke från Södertälje och Calle från Stäket.
Folk kommer och går fram och tillbaka det nappar otroligt dåligt i år. För mig går allt fel från början, trassel, knyta om, tappar ett flöte, knyta om, fastnar i träd, knyta om tre gånger......pust.
När jag står bredvid Åke som får flera fina fiskar, så fastnar jag i något på botten och upp kommer en flaskhals.
Hur det gick till utan att skära sönder reven är en gåta och jag kan inte göra annat än skratta. Har även trasslat in mig i mina egna fötter flera gånger, inte min dag.
Ny förflyttning och ställer mig bredvid Monika som fått flera fiskar, men inget napp för mig, då ringer min mobil.....
Det var Niklas som gör första turen med sin båt på Rämen,Idkeberget,Borlänge.
Undrar om han stör, men vi pratar en lång stund, då det inte nappar för mig. Han var glad hade fått en fin öring och straxt efter han skickat bild på den får han en gädda, roligt.
Efter att jag fastnat i träd, så gör jag en ny lång förflyttning närmare starten till plats nr 69, där jag två gånger tidigare år vunnit min klass. Monika har då fått flera fiskar och jag hejar på. Fisken står bara fläckvis i år och våren är sen här också.
Ibland det sista jag får upp är ett lerigt trosskydd, blää och när jag fastnar i skon och drar sönder kroken så packar jag ihop, med bara någon minut kvar av tävlingen.
Inga längre köer vid invägningen och många har redan gett upp och åkt hem. När Monika vägt in har hon 1337 gram och leder då sin klass. Vi går till bilen och fikar och sedan ner igen till invägningen.
Lindis Hellkvist har precis vägt in i samma klass som Monika och det ser ut att bli en hårfin strid.
Det var 144 stycken knattar med och för dem har det redan varit prisutdelning. Snart kommer vår också igång och många låga vikter. Högsta vikten har Evert Hellkvist med över 5,7 kilo och hans fru Lindis slår Monika med 4 gram. Här är några av medaljörerna.
Herrklassen.
Herrveteran, där Robban blev trea.
Damveteran Helena Halsinaho vann, jag tvåa och Kicki trea.
Äldre damveteran Lindis med vandringspriset, Monika tvåa och Gun-Britt trea.
Äldre herrveteran och Evert med vandringspriset och högsta herrvikt, Åke tvåa som jag stod bredvid ett tag och Åström trea.
Evert är släkt med oss, vår mamma och han var kusiner.😊
Trosametet är över, en stor folkfest med massor av människor och hundar som promenerar utmed strandpromenaden på båda sidor av ån. Som vanligt kom brorsan Kenth med Aina och många andra bekanta och kollade.
I år var det mete på båda sidor och lite trångt i den smala ån. Pentti började mitt emot mig, och Ole snett mitt emot , men vi bytte plats alla tre, precis som många andra. Hoppet är det sista som överger en.
Min segersvit med tre raka segrar är bruten, kom bara tvåa. Det hjälpte inte att ta på segerskjortan, men nästa år sitter den på från början. Så vi kommer tillbaka då.😜😍
Det är i alla fall vackert i Trosa och vi hade tur med vädret.
