Broddar ja, den senaste varianten ses har ovan och är en behändig brodd som är lätt att ta på och passar många stövlar, säkert värt sitt pris. Jag har ju sett hur många slitit och halkat med dessa galoscher som även finns på marknaden. De här broddarna som jag hade året 1971 och några år framåt bestod av fjädrar som var fastsatta på ett gummiband som man trädde runt stöveln. På SM i pimpel 1982 när jag vann hade jag stålbroddar som täckte hela foten och man satte fast dem med läderband med spännen. Problemet när det var kallt var att det frös på under och man blev lätt rund under fötterna. Då var jag tvungen att ta av dem när jag skulle ta mig cirka 6 kilometer hem till målet. Det var nog efter det som pappa (uppfinnarjocke) började klura ut något annat. De första broddarna gjorde han åt mamma 1983 och den var så bra att han behöll grundprincipen och utvecklade den. De var gjorda av en rågummisula som han skar ut av gummimattor, små korta skruvar, läderband, spännen och nitar. På 80-talet och en bra bit in på 90-talet var det mest nokiastövlar som gällde och han hade mallar för storlekar från 37-48, där det ibland bara skillde några millimeter. Pappa utvecklade brodden med att skära ut små tunna plattor av plexiglas, för att hålla skruvarna på plats. När sedan powerstövlarna kom så blev det en extra rem för att hålla brodden på plats. Han gjorde små broddar till mina grabbar i en annan modell då de hade skoterstövlar. Han köpte via Vestli kohudar där han själv skar ut remmarna. På tävlingar hade han med sig reservdelar om någon behövde ha något lagat, kunde vara att byta ut någon rem eller sätta dit nya skruvar, spännen. Det var ju ett otroligt hantverk som tog lång tid att göra, men som pensionär så fanns ju tiden. Det är nog många som kommer ihåg Gunnar ifrån Södertälje med sina broddar. Pappa och mamma var ju jämt ute på tävlingar i hela landet, även upp till Jämtland, Värmland och hela Mellansverige.Knepet med att behålla formen och kvaliteten på broddarna är att alltid hänga upp dem på tork och varje höst smörja/pensla dem med olivolja. Det är den bästa brodden som jag använt för man halkar inte även om det var ett litet snölager, jag har kvar och använder dessa även idag. Till kustfisket så var man tvungen att ha broddar på sig, det var ju gott om hala klippor på en del ställen. Då gjorde pappa samma sorts brodd men hade kortare skruvar och sågade av topparna på skruvarna, så man kunde gå stadigt. Läder Lindkvists affär i Södertälje var affären där pappa köpte spännen, remmar och lite av varje. När pappa dog -94 så, kändes det naturligt för mamma att sälja alla mallar och det material som han hade kvar till Vestlis fiske, eftersom de hjälpt till att skaffa kohudar. Men tyvärr så blev det aldrig några fler broddar gjorda. Tror att det var för besvärligt och tog för lång tid för att vara lönsamt, tråkigt. Men jag har flera par kvar som jag tänker fortsätta använda, jag har ju också andra lättare stövlar nu men med ett extra band så sitter de fast bra. Hoppas att Tre Kronor kan spika igen bakåt nu på Hockey-finalen i OS.