1958 var jag 4 år och vi bodde i Nykvarn utanför Södertälje, pappa jobbade vid järnvägen och var på kurs i Stockholm. Mamma, Monika , Kenth och jag var hos mormor som bodde i Strängnäs, som hade ett ölcafé där mamma hjälpte till. Vi åkte ju alltid tåg eftersom ingen i familjen hade körkort, man tog Eskilstunatåget till Åkers Styckebruk där man bytte till tåg in till Strängnäs. Monika och jag var ute för jag skulle leka, sen skulle hon gå in och höra om mormor var klar med maten. Mormor bodde i ett gammalt hus nedanför domkyrkan och huset hade en stor tung dörr som inte jag fick upp, jag trodde då att de åkt hem utan mig. Så jag sprang gråtande till stationen, mötte en kille som undra vad som hänt men jag hade inte tid att förklara. Upp på tåget, ingen reaktion från konduktören, vi hade ju fribiljetter och han kände ju igen mig. Bytte tåg i Åkers Styckebruk, råkade somna, så när vi passerade Nykvarn sov jag. Det var städerskan som hittade mig, som tur var skulle inte tåget vidare. I Strängnäs var det fullt pådrag, jag tror att Monika cyklade runt och letade och Kenth fick åka med i polisbilen som åkte utmed vattnet. Jag kunde ju berätta för personalen i Stockholm vem jag var, att pappa gick kurs, men honom fick de inte tag på. Tillslut så fick jag åka tillbaka till Åker, jag fick sitta bredvid en prästfru och hennes två barn, jag kommer ihåg att de bjöd på gelèhallon. I Åker möttes jag av mamma som blev så glad, sen åkte vi tillbaka till Strängnäs men jag fick nog inte vara ensam ute där något mer. Grannfrun i Nykvarn klippte ur tidningsurklippet ifrån Svenska dagbladet. När man själv fick barn och de var i 4-årsåldern förstod man hur oroliga alla måste ha varit i Strängnäs......I morgon talar jag om SM 1970.