Äntligen börjar pandemin ge med sig och Borlänge SFK kunde genomföra Borlängemästerskapet på Ösjön igen. Efter ett uppehåll förra året och 2020 gick det på Svärdsjön, Linghed på grund av dåliga isar här på Ösjön.
Min syster Monica skulle komma upp på fredagen och på kvällen kom min son Niklas,fru Pantea och barnen Tiam och Laleh hit på mat. Tiam har ju hunnit bli drygt 2 år och Monica hade inte träffat honom än och Laleh är nu 4 månader. Så det var längesedan Monica var här.
Upp vid 7-tiden för gröt och kaffe, mackorna till matsäcken var klar kvällen innan. Jag hade lovat att hjälpa till att sortera korten efter invägningen båda dagarna och syrran ställer alltid upp.
Roligt att träffa och prata med långväga tävlande och det hann bli många kramar.
Strålande solsken och idag tänkte vi gå långt. Vi kom iväg bland de sista och gick lugnt ut. Jag med taskig kondition och Monica med hälsporre. Vi kom i alla fall fram i tid, och startade på olika ställen.
Jag fick fisk i tredje hålet, sen blev det flera bomhål. Såg att Monica och några till fick fisk, så drog mig närmare dem.
Har ju börjat använda elborr och det strulade från början med den, ska berätta mer en annan dag, vad jag tycker om det.
När spiralen lossnat för tredje gången och locket på pinkies gått upp och alla blåst iväg tänkte jag ge upp. Hade kanske 15 abborrar då, men hade borrat hål och lagt mig på knä för att plocka upp mina pinkies. Pust.
Sätter mig ner uppgiven och får ett kanonhål, där jag sitter länge och får det mesta av dagens fångst. Vi kämpar på och jag ser hur Monica sliter med borrningen, hon har ju vanlig moranovaborr. Runt Stockholm har det ju varit bra isar i år runt 25-30 cm. Så det är stor skillnad här med minst 40 cm.
När det är en kvart kvar plockar jag ihop och går ifatt Monica som också packar ihop. Jobbig ingång med onda ryggar och värkande kroppar, vi får stanna till 4 gånger innan vi kom iland, pust. Det märks att åldern börjar ta ut sin rätt och Monica har även haft covid för några veckor sedan, med jobbig hosta.
Iland möter Niklas med familj upp och barnbarnet Tiam får se alla abborrar, roligt. Han har tidigt lärt sig hur en abborre ser ut.Tiam har fått en varmkorv som han mumsar på.
Vi går förbi kön, väger in och börjar sortera korten. Man får se upp med de små starkorten där flera klasser har liknande färgkant. Allt går till slut bra, och Sonny och Lasse sköter invägningen galant. Bakom jobbar Dan, Berndt, Hasse och fler med fisken som läggs i säckar. Tyvärr kom inte de som skulle ta hand om fisken, så ledningen får tänka om och allt löser sig. Fisken går till att mata vilda djur, och det kom upp mycket fisk båda dagarna.
Här är årets Borlänge mästare:
Herr. Henrik Bengtsson FK Knallen. 12.025 gram
Dam. Lotta Engvall. NGF. 4.688 gram
Ä Hv. Ture Fransson. Borlänge SFK. 6.895 gram
Hv. Janne Funestig. Grängesfirren 12.050 gram
ÄDv. Lena Stridh. Gullringens Sfk 3656 gram
Dv. Anna-Lena Björkman Borlänge SFk. 3794 gram
Dagens högsta vikt hade Janne Funestig med 12.050 gram, som får en inteckning i Sven Bergkvists minnespokal.Hela resultatlistan finns på Borlänge SFk:s facebooksida. Tyvärr blev det inte så många foton tagna den här helgen.
Monica hade 3558 gram och jag hade 3622 gram, båda kom vi tvåa i våra klasser Ädv och Dv. Det blev en slapp kväll framför tv:n med värkande kroppar och intag av flytande stimulans. I morgon skriver jag om Falumästerskapet........
