I tre år bodde jag i Nyköping, under de åren så var det inte så mycket fiske för min del. Skötte marktjänsten åt min man som tävlade på elitnivå inom bangolf, och hängde på bangolfanläggningar landet runt. Mina äldsta grabbar började också tävla och vann en del medaljer på ungdoms-SM. På piren i Nyköping som egentligen är stadens kanotstadio, har det arrangerats många metartävlingar, både traditionella och internationella. Det är Sveriges längsta brygga som är 1,5 kilometer lång och 2,5 meter bred. Det är en "flytbrygga", så lite gungigt blir det när det blåser men det brukar gå bra. Den byggdes för att vara vågbrytare åt kanotbanorna som går innanför och åt det hållet får man inte fiska. Gott om mört, abborre, löja och braxen i alla storlekar. Det är även ett populärt promenadstråk med många turister som kommer och går. Det brukar vara gott om fisk och under Juli månad så arrangeras traditionella metartävlingar där varje lördag. Den sista lördagen så är det tre-mannalag, och alla dessa tävlingar lockar mycket folk från både norr och söder. För två år sedan så åkte Lena och Gardar från Falun och jag ner på två tävlingar, en individuell och en lagtävling. Mamma följde med på lagtävlingen och fick träffa en massa fiskevänner, som tur var så var det fint väder för hon fiskade inte. Det var Lena, Gardar och jag i laget, men vi fick inget pris. Förra året var Lena, Gardar och jag ner igen och samma tur med vädret. Mina placeringar har varit fyra, tvåa och tvåa. Min syster Monika brukar också vara med på piren och hon bor ju i Strängnäs, så på hemvägen bjöd hon alltid på mat, trevligt stopp i min födelsestad. I år skulle vi varit ner igen men det blev inställt på grund av sjukdom, kanske vi åker nästa år, det är ju trots allt 35 mil dit för oss.