Kranskulla och tung center......

Publicerad 2014-01-14 12:02:00 i Allmänt,

Innan jag fick jobb på Posten så blev jag tillfrågad av vänninan Maje som jobbade som Postkassör, om jag ville vara med i Postens fotbollslag som spelade i korpserien. Min kille låg i lumpen på Gotland så man var ju ganska ensam, så varför inte. Vi spelade inomhusserie och det var kul, till sommaren så hade vi korpserie också. Jag spelade back och senare tung center. Vi hade även 4 och 5 stadsturneringar inom Posten med, Linköping, Göteborg, Örebro och sen Västerås. Det var kul att en gång om året åka till en annan stad och spela, gick väl inte så där jättebra, men kul att träffa samma tjejer från de andra städerna. Arrangerades också senare Postmästerskap i fotboll en slag cup där vi ofta fick storstryk. Kommer ihåg ett år när vi åkte ner till Borås och fick "däng", de hade en landslagsspelare med som gjorde alla deras mål. Vår målvakt som vi hade i början var Inger, brevbärare och hon var lite äldre än oss andra och väldigt nervös. När vi var i anfall kunde hon ropa- Kom ner och hjälp mig, jag är ju alldeles ensam, och ett annat uttryck var -Ge mig bollen! Det sa hon även till motståndarna också, men hon var duktig kunde göra kanonräddningar likväl som hon ibland var som ett såll. Men kul hade vi och det resulterade till en hel del plaketter, på bilderna nedanför är vi på Heden i Göteborg och i Örebro.
Åren 1982-2002 arrangerades Postgirot Open i cykel, första året gick förbi Södertälje och det var ett samarbete mellan Posten och Södertäljes Cykelklubb. Man fick anmäla sig som flaggvakt och det gjorde jag också, jag satt också som kassör i Postens IF. Jag hade varit och lämnat grabbarna hos svärfar Loffe och gick sedan upp till Blombackaskolan där målet skulle vara. När jag kom fram så kommer herr Fransson, chefen på Posten i Södertälje fram till mig och frågar om jag vill vara kranskulla?! Hjälp, jag hade bara jeans och t-shirt på mig, men han sa att jag kunde få en jacka att ha på mig. Så först iväg för att vara flaggvakt i en korsning i Västergård och sen blev jag upphämtad med bil när alla cyklister passerat. De kom ifrån Norrköping och det var ingen sista bil utan vi skulle gå därifrån när det dyker upp en amerikan som cyklade in bland bilarna som vi släppt på. Gissa om man fick sig en utskällning på amerikanska, sen iväg till målet. Cyklisterna var fortfarande ute och cyklade några avgörande slutvarv runt Elverket, Skogshöjd, Torekällberget och målet vid Blombackaskolan. Min uppgift blev att dela ut blommor till segraren Guiseppe Petito, från Italien, klä på honom ledartröjan, puss på kinden och bli fotat av diverse fotografer. Sen fick jag också klä på Tommy Prim en tröja och det var inte det lättaste kan jag säga att klä på två svettiga karlar trånga cykeltröjor. Tommy Prim vann sen totalt och sista sträckan gick från Södertälje till Stockholm. På kvällen var jag och en vännina till Skogshöjd (ett dansställe/hotell) ,vi tänkte att där var väl alla, men tvärdött. När vi gick därifrån så mötte vi Belfrage och en till och resten bodde utanför stan på Scandic, vi som trodde vi skulle få se skymten av lite kändisar och " cykelfolk". Jackan som jag fick har jag fortfarande kvar, den hade ett stort märke på ryggen med Postgirot Open 1982 på. Den blev några år min "midsommarjacka" så den har man haft mycket roligt i och blivit rejält svettig i, den var ju vindtät. I morgon berättar jag om året 1993-1994.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

rosietalar

Jag heter Rosie Thörne är 67 år och bor i Borlänge, har tre vuxna söner och sex barnbarn. Jag har alltid tyckt om att vara i naturen, och att fiska. Har tävlingsfiskat sen jag var 10 år och vunnit många tävlingar genom åren .Kommer att berätta om mitt liv och fisket.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela