Pappas flicka, ja så har det nog varit, det är ju han som lärt mig det mesta inom fiske ifrån grunden. Jag brukade alltid gå tillsammans med honom och fiska, mamma hade inte samma ork så hon stannade oftast i starten.Visst var det mycket tjat från farsan-Nu måste du flytta på dig,-Där kan du inte borra,-Där ska du borra,-Nu går du åt fel håll,-Nu har du suttit för länge i hålet,-Ser du inte att de får fisk där borta m.m. Jaja "gubben" menade väl och han coachade mig bra, jag orkade gå långt, borra mycket lärde mig vara uppmärksam, samt att läsa av vatten och landskap. I Stockholmsdistriktet och framförallt på Mälaren där det ofta var klungfiske och snabbhet som gällde så kunde man inte sitta och sova. Vi hade en bra personkemi, många gånger behövde vi inte säga något vi bara visste ändå varandras tankar och känslor. De som kände honom vet ju hur principfast han kunde vara och gå i taket om något var fel....jaja jag går väl i hans fotspår!? Som tonåring offrade jag kompisar och festande för att jag tyckte så mycket om att fiska, vilket jag inte ångrar det blir ju en livsstil. Hade jag träffat en man som varit fiskeintresserad så hade vi väl bott på sjön. När sedan Monika min syster också började fiska, så gick vi tre ofta tillsammans, och när hennes barn Patrik och Åsa också började tävla så blev vi några till...... Ja idag har Gunnar namnsdag och jag kan bara konstatera att jag saknar pappa väldigt mycket. Översta kortet så är vi på väg till Gevsjöströmmen och det andra är från 1982 när jag vann SM i pimpel.