Mina första svärföräldrar Elna och Elof "Loffe" var de mest underbara och roliga, kunniga människor jag träffat. Elna är en av de kvinnor som jag beundrar mest hon kan allt och det hon inte kan lär hon sig. Allt ifrån handarbeten, sömnad, bakning matlagning och mycket annat. Loffe var också väldigt duktig på det mesta, han var utbildad rörmokare och sista åren innan pension så var han besiktningsman på Södertälje kommun, ett kanonjobb med lite egen tid. Det var även vänner med mina föräldrar, de gillade att fiska också och Loffe var ofta med på tävlingar. Trots att jag skilde mig från deras son 1980 så har vi alltid haft kontakt och de har hjälpt mig många gånger med barnvakt och mycket mer. De behandlade även min yngste son Niklas som deras barnbarn. Tyvärr så fick Loffe alzheimer och dog för 3 år sedan och den hösten flyttade Elna upp hit från Valdemarsvik. Hon är 81 år och skaffade sig en dator och gick kurs, så hon är nog mer aktiv än jag. Det var hennes flicknamn Thim som vi tog när vi gifte oss och som jag hade i 14 år. Det finns många roliga historier om Loffe kan nämna några, han hade motorbåt och var ofta ute och fiskade på Mälaren. En dag när han skulle åka hem från sjön mitt ute på Björkfjädern, så strejkade motorn på båten. Hur han än försökte så gick den inte igång, och han var van att meka både bilmotorer och annat. Då tog han bara och skruvade loss motorn och släppte den och sen rodde han hem. En gång vid jultid så var han med oss och pimplade på en tävling i Västerås, han brukade alltid ha smörgåsar med sig i en plastburk, men den här dagen drack han bara kaffe. Köpte flera korvar och på hemvägen berättade han att när han skulle ta upp smörgåsarna så var det knäck i plastburken, han hade på morgonen tagit fel burk ur kylskåpet. Hade han bara sagt något så hade han ju fått smörgåsar av oss. I morgon berättar jag om det händelserika året 1991, blev ett sent inlägg idag, men har precis kommit hem ifrån Åland.