Vi är nu en familj i sorg då vår mamma, mormor, farmor, gammelmormor och gammelfarmor Birgitta gick vidare i fredags den 28 November. Vi minns henne som den glada, roliga och omtänksamma människa som hon var. Hon var duktig på att baka, och laga mat, hennes middagar kommer vi alltid att minnas. När vi var små sydde hon mycket kläder och stickade och broderade. Hennes största intressen var ju fiske och framförallt tävlingsfisket året om. Kolla vilken snygging inte så underligt att pappa blev kär i henne när han skulle köpa gardiner i affären där hon jobbade i Åkers Styckebruk. Han bjöd hem henne för att hjälpa till och sätta upp gardinerna och hon "nappade". De blev ett par som höll ihop livet ut och nu har han hämtat hem henne för gott. Här är hon som ung i Strängnäs vid Långberget och utanför Domkyrkan. Hon fick ju en stor stroke 2012 och förlorade talet och blev förlamad på höger sida. Tänk Er vilket helvete hon hade som inte kunde göra sig förstådd alla gånger trots att hon var klar i huvudet. Det var även frusterande för oss anhöriga och personalen på Hällsjöhemmet där hon bodde, att ibland inte förstå vad hon menade och som tur var hade hon humöret uppe och skrattade bort allt och skakade på huvudet. Här var vi ute på promenad i somras när det var som varmast. I början av oktober började hon tappa gnistan och slutade hämta morgontidningen och ville inte klä upp sig när vi firade henne då hon fyllde år. På kvällen den 28 oktober ramlar hon och bryter lårbenet och blir kvar på "hemmet" till dagen efter då det blir ambulans in till Falun. Hon opereras och får komma tillbaka efter 5 dagar, men blir bara tröttare. Hon visste om att jag skulle ner på vår kusins fru Barbros begravning och på Södertälje SFK:s 50-årsjubileum, förra helgen. Jag berättade om min resa och framförde hälsningar från vänner och visade foton från festen. Nu var mamma ännu tröttare och på tisdagen beslutas det att ta bort flera av hennes mediciner. Monika kommer upp och på onsdagen får vi även in en extra säng så vi kan sova och vila i omgångar. Mamma vet om att det sedan länge är bestämt att broder Kenth skall komma upp på fredagen då han är ledig från sitt nya jobb. Monika ringer honom på torsdagkväll och han kommer direkt. När han kramat om mamma och Monika talat om att vi alla är samlade, så blir hon mycket sämre. Efter en jobbig natt och förmiddag lämnar hon livet och då är jag ensam med henne på rummet. Jag tror att hon ville bespara Monika och Kenth denna upplevelse igen. Båda två hade inom loppet av två och ett halvt år mist sina livskamrater. Som dotter och människa är jag nu en erfarenhet rikare. Det var en sorglig, krävande, plågsam men vacker upplevelse. Sista dagarna turades vi om att sitta hos henne, berättade gamla minnen, skrattade och grät om vart annat. Vi spelade svag musik, hade ljus tända och höll hennes hand och pratade med henne. Personalen var helt underbar som ofta kom in och kollade upp mamma, gav henne de sprutor hon behövde och vi fick allt vi ville ha att äta och dricka. Så nu har vi alla förlorat en fiskekompis som gärna drog en "fräckis" och hjälpte till överallt med det hon kunde och hon ville aldrig vara till besvär. En helt underbar mamma som jag haft stor hjälp av genom åren och särskilt de sista 20 åren sen hon flyttade upp till Borlänge. VI ÄLSKAR DIG MAMMA BIRGITTA! Nu har du fått ro, slipper lida och vi som är kvar går vidare. Rosie har talat klart om livet för denna gång och nästa gång, när det nu blir, så talar jag om fiske. Kram och var rädda om varandra.