På 70-talet hölls varje höst en metartävling på kajerna runt gamla stan, ofta så var det kallt och grått. Kommer ihåg hur vi brukade frysa. Det var en tävling med fyrmanna-lag och med lottade platser. Man tävlade i två pass och alla i laget stod på samma lottade plats. Starten var på stortorget utanför storkyrkan och jag tror det var ett fritids eller dagis som arrangerade tävlingen. Sekretariatet låg en trapp upp i ett hus på Stortorget. Den var populär och de var många lag som deltog. Dalarna brukade komma ner med ett busslass med deltagare. Storkyrkan hade en morgongudstjänst vid klockan 8, för de som ville be om extra hjälp. Efter lottning och genomgång så gick man i samlad trupp ut till de olika tävlingsplatserna. Tror att det var tvåtimmarspass med uppehåll för lunch och ny lottning. Vi tävlade runt Riddarholmen, Vasabron, Mynttorget, Slussen, söder Mälarstrand, Kornhamnstorg, och skeppsbron nedanför slottet. Att få lotten Kornhamnstorg brukar alltid vara en nitlott och ibland kunde hela laget bli utan fisk. Ett roligt ställe var Vasabron, där fick man hänga över räcket för att kunna nå ner till vattnet. Men ofta fick vi stora mörtar där. Vi var många ifrån Södertälje SFK som brukade tävla där och ofta så hade vi ett damlag bestående av mamma Birgitta, syster Monika, Maj-Lis Dahlin och jag. Pappa brukade vara med i något herrlag eller så hade vi ett familjelag med pappa, mamma, syrran och jag. Vi hade röda kepsar med vita prickar på. Den här bilden nedanför är nog från 1972, då mamma var mycket sjuk och låg på sjukhus länge. Det är från vänster pappa, jag, Monika och Olofsson som är i samma lag det året. Vi hade inga större framgångar men en rolig tävling som vi gärna åkte till. På den här tiden var det lite si och så med reningen av Stockholm vatten. Kommer ihåg att mamma en gång fick en kondom på kroken som ledde till mycket skratt. På de här tävlingarna så var det alltid en man som gick runt och tittade. Han hade en basker på sig och var troligtvis fransman eller italienare, han kunde ingen svenska men nickade igenkännande varje år. Vi kallade honom för "Baskerville", och senaste gången jag såg honom var på SM på Djurgården, där han också gick runt och kollade. Roligt att se honom igen efter så många år och jag tror nog att han kände igen mig också. Kommer inte ihåg hur många år dessa Gamlastans-tävlingar höll på, men ni som var med kommer säkert ihåg dem.