Avslutningshelg och lite om livet.....
I helgen som var så hade vi avslutning på en kurs som varat i ett år och vi firade även högtiden Imbolc. Svenska kyrkan kallar denna tid för Kyndelmässodagen som är i början av februari.Vilket handlar om att tända upp ljus och att vinterns första ljus börjar leta sig in i rummen hemma och man ser hur dammigt och smutsiga fönstren är. Det är även nu dags att börja så och låta frön gro som sedan skall odlas upp till sommaren.
Vi har under året jobbat med elementen eld, vatten, jord och luft. Stenar och kristaller, kraftdjur,örter, oljor,rökelser,trumresor, meditationer, cermonier och mycket annat. Vi har växt som människor och delat många livshistorier med varandra.
Inför helgen "pimpade" jag min "prästinneklänning" som hängt med några år efter en annan utbildning jag gått. Den andlighet som jag utövar har ingenting med religion att göra, utan handlar om livet i stort sett från alla håll och vinklar.
Alla människor är mediala och alla kan healing, det gäller bara att väcka dessa förmågor och själv så har jag hållit på i hela mitt liv. Som liten sjöng jag jämt och lekte ofta ensam med mina "låtsaskompisar". För cirka 35 år sedan började jag och en svägerska med astrologi, sedan har väl intresset gått i vågor med allt möjligt.
I slutet av 90-talet så gick jag kurser i tarotkort, medial utveckling och flera healingkurser. När jag 2001 började min massageterapeututbildning i Råda, Värmland så hände väldigt mycket på kort tid. Vi bodde på Risäters Herrgård alldeles vid Rådasjön, en vecka varje månad och resten av utbildningen var på distans.
Med kurskamrater och lärare som var mediala, så vi utvecklades alla på många sätt och vi fick prova på det mesta, såsom frigörande dans,frigörande andning, meditationer, trumresor, pendling, tarot och mycket mycket mer.
Eftersom det även spökade på herrgården så fick vi "träffa" alla möjliga personer som tidigare bott där. Det var en riktig spännande tid av mitt liv. Den sommaren när vi tog examen gick jag även en lymfdräneringskurs för Mats som är gift med indianskan Donna, och då bodde i Mexico. Hos henne började jag och flera av mina kurskamrater en 3-årig kvinnokurs, då vi träffades en vecka varje sommar.På så sätt blev jag även involverad i indianska traditioner och cermonier och initieringar av olika slag.
Vi badade även bastu i en så kallad "svetthydda", som är uppbyggd av slanor och ovanpå klädd med pressenningar, filtar,täcken och trasmattor.Man täcker över allt och gör en dörr så att det är kolsvart där inne där man sitter direkt på marken. I mitten lägger man in glödheta stenar som man i flera timmar innan värmt upp och sedan slår man på vatten så att ångan stiger upp. En helt magisk upplevelse som inte går att beskriva.
Ja, nog har jag upplevt mycket och nu i helgen som var fick vi även våra "medicin-namn". Genom en fin ceremoni blev det nu bekräftat mitt extranamn som jag fick av min vännina Joanna för 3 år sedan. Så jag kallas även för "Korphjärta", vilket för mig känns klockrent. När jag går i skogen här där jag bor är ofta korparna med mig och ofta när jag sitter och fiskar så kommer de också och kraxar runt omkring eller över land. Som mest har jag sett och hört över 15 stycken korpar ovanför min balkong, som svävade och busade högt upp i luften.
Så idag har Korphjärta talat om livet......
