Upp som en sol och ner som en pannkaka....
Intensiv helg trots att jag inte mått så bra sista dagarna, med mer värk i kroppen och yrsel.Har ändå försökt att ta det lugnt. Men när det blir pimpeltävling så är det svårt att hålla igen.
På lördagen åkte jag till Insjön i eget syfte, kanske att jag berättar mer om det när jag har resultatet av det hela. Åkte fel och fick vända borta vid avfarten till Djura. Sedan stannade jag och pratade lite med de tävlande och såg utgången. Det var mycket vatten på isen till vänster. Det stod många bilar borta vid bron, där de försöker fånga regnbågar som flytt ur Siljan. Det blir ju inte stopp förrän lite längre ner i Dalälven. Här är lite bilder från utgången vid Insjön.
På söndagen var det dags för tävlingen Pimpelfiskare mot Cancer, då jag hade fångstpåsarna i bilen så var det bäst att åka dit tidigt, inga problem då jag vaknade en timme innan väckarklockan skulle ringa. Kvällen innan så hade Niklas och jag haft mycket diskutioner om vart vi skulle gå. Visste att jag inte skulle kunna hålla hans tempo, så vi hade varsin plan.
Min första tanke var att stanna i starten där det kan vara bra och även vid avruskningen in till Vikasjön. Nu är det ju inte så kul att stå och vänta på starten så länge så min andra plan var att gå ut till öarna på vänster sida i viken.Mjölksyran kommer ganska så snart och yr är jag också, men envis som en gris så fortsätter jag. Det blåste ju "smådjävlar" så jag fortsatte bort bakom sista ön för att få lite lä. Såg riktigt fint ut med lite stenar här och där.
Trots att jag nu medicinerat över tre veckor för mina svettningar så har det inte haft någon verkan. Måste tjata och bli mer utredd. Så det första jag gör är att byta om till torra kläder in på bara kroppen.
Torbjörn som stannat vid samma ö, hade hittat en gammalt hål som han kunde sparka upp och fick fisk på en gång. Vill inte gå på honom, utan borrar och letar både grunt och på 3-4 meters djup.
När jag borrat cirka 40 hål är jag rejält svettig igen och armarna känns som spagetti,tar jag på mig en tunn dunjacka jag har i konten och fortsätter fisket. Får då ett hål på en meters djup med fyra snabba ilskna abborrar. Då tänkte jag, äntligen är jag rätt. men det fanns ingenting runt omkring. Så jag borrar mig hemmåt, har ju lovat Jonas att vara ansvarig för en av vågarna och då är det ju nära i land, efter tävlingen.
När jag kommer fram till startviken så ska jag ta upp en chokladbit som jag har i jackfickan och kör ner handen i en blöt sörja. Vad sjutton nu då? Locket på burken med mina nyinköpta "blodisar" har gått upp och det tar nog närmare fem minuter att rädda så många som möjligt tillbaka till burken. Inte min dag! Har försökt rädda en del av denna sörja,haha.
Äter upp chokladen och får ny energi, borrar en massa hål, men inte ett napp. Går ut mot sundet där jag ser att en dam satt och fick fisk, men vill inte gå och störa hennes fiske. Tänker även-Vad faan håller jag på med,genomsvettig,blåsigt, yr och en helvetes värk. Så beslutet att gå i land 1,5 timme innan slutet är inte svårt att ta. Byter om direkt till torra kläder och sätter mig i bilen och fikar. Lars Collin är också iland och snart kommer även Åke Wiklund.Så då kan vi väga in fisken och vara med på utlottningen av kolfiberspön.
Kenta som har hand om alla priser är ju på plats, så Roger Vestli och jag hjälper honom med indelningen av klasser och kollar upp hur många det är i varje klass. Då kan Kenta bättre dela upp alla priser och vi ställer även ut pokalerna. Naturligtvis så gynnas knattar och juniorer i första hand, lite tråkigt att det inte fanns några damjuniorer till start.
När vi håller på med indelningen av klasserna så upptäcker jag att jag är ensam i min klass damveteraner. Vad skämmigt, jag har ju bara 4 fiskar och 142 gram. Nu blir det dags att kolla upp vågarna och var vi ska väga, blåser ju nästan storm och svårt att hitta lä, och det har börjat snöa. Åke och Lars tycker att det räcker med en våg, då det bara är runt 150 startande och med ett så stort område, så kommer de tävlande in i omgångar. Så Åke backar intill sin bil och vi bär borden i lä av huset. Lars väger och jag skriver och kortlådorna har jag stoppat in i plastkassar så korten ska hålla sig något sånär torra.
Kenta går ner till sjön för att skjuta av slutskottet och fler och fler är redan inne efter denna tuffa dag på sjön.
Efter ett tag undrar jag om någon finns nere vid sjön för att kolla upp ingångstiden. Så jag ber Åke att han tar över efter mig så går jag ner till sjön för att hålla koll på tiden. Många slitna tävlare kommer iland och det snöar rejält och stark motvind. Då hela sjön är med så är strömmen iland ganska så utbredd.
Här har några trötta killar som kommit iland Jonas Gustavsson och Lars Jansson, för Jonas visar det sig bli en lyckad dag. Då han vinner herrklassen och har dagens högsta vikt, vinner även utlottningen av det bästa spöt med rulle.......Säger bara -Köp en lott!
Hur gick det då med bevakningen av tiden, jo Stefan Gren näst sista i land med flera minuter tillgodo. Tyvärr var det en kille som inte hann in i tid, utan kom in 14.47. Bra kämpat för att ha varit ändå borta vid Roxnäs Udde i andra änden av sjön. Härlig inställning ändå att ta det hela som ett träningspass, så kom igen till nästa helg, då är starten vid just Roxnäs Udde. Han hade bra med fisk i lådan, men vet inte hur långt det hade räckt.
Det blev nog lite körigt för Lars och Åke, för när invägningen var klar så var korten i en stor hög.Snabb inkallning av folk som hjälper till att sortera i lugn och ro inomhus.Där även Jörgen Storm "högg in", han kom även in tidigt iland efter att fått sådan huvudvärk. Det tog visst en timme för honom att gå iland, från det ställe där han var.
Vid prisutdelningen så var batteriet slut i kameran och mobilen ganska fuktig så det belv inte några kort tagna och ingen direkt koll på segrarna förutom att det var många "kändisar" högt uppe. Själv så vann jag min klass, men blev tillbakaropad, då en damveteran fått fel kort, som nu rättades till. Kan väl tycka att man själv ska kolla upp att man får rätt kort när man köper startkort. Så min dag kan sammanfattas med-Upp som en Sol och ner som en Pannkaka! Ett uttryck som Tore Karlsson ofta använde.
Den här dagen var för övrigt väldigt rolig att medverka vid och med det syftet, bra intiativ av Kenta från Värmland, och ETT STORT TACK! Det kom 150 stycken till start och sammanlagt med insammlingar och vänner som lämnat pengar och två ifrån vårt postgiro, så blev nästan 17.000:- till Cancerforskning. Sen tillkommmer Matilda Leijons alla fina armband "Pimpelfiskare mot Cancer" så fortsätt beställa av henne.
Hörs en annan dag, nu ska jag kurera mig till nästa helg, ha det gott!
