Njuter....
Njuter, men kroppen skriker värk, värk,värk. Ja, är huvudet dumt får kroppen lida. Efter en lång dag igår i skuggan och jobb med cancertävlingen,så värkte rygg och axlar lite extra.
Men petade i mig lite värktabletter i morse och när Niklas hämtade mig i morse med framkörd bil till dörren, så spelades "Stockholm i mitt hjärta" med Lasse Berghagen ur högtalarna. Jag bara jublade, dagen kunde inte börjat bättre, haha.Tack,tack!
Så färden började bra med riktning mot Kättbosjön, för
idag hade vi i Dalarna vårt stora DM och lagtävling och många oroliga själar hade samlats för dagens drabbning. Många av klasserna var ännu inte klara och själv låg jag illa till i serien.Så med kniven mot strupen var jag tvungen att bli sämst tvåa, eller trea om Barbro som har tre raka ettor i serien var före mig, pust.
En fin morgon och dimma över Siljan när vi passerade Siljansnäs. Det skulle bli en skön dag med halvklart väder, trots att det snöade igårkväll.
Taktiken lades upp i bilen och jag beslutade att följa min plan, att gå till samma ställe som jag gjort på de tre senaste DM på Kättbosjön. Alltså till vänster, men nu säger jag aldrig mer. Höger eller vänster beror ju också hur man vänder och vrider på kartan. Så nästa gång på Kättbosjön så får det bli ett nytt ställe för mig.
Niklas som också tidigare gått till vänster, tänkte satsa på att gå längst ner på höger sida. Han fiskade som vanligt största delen av tiden själv och hans vikt på drygt 3 kilo räckte inte till pris.
Själv så gick jag inte direkt dit jag tänkt då vi blev lite för många runt öarna. Kämpade på och fick fisk först i femte hålet, medans två konkurrenter fick fisk direkt. Borrade och letade runt på ett större område med bara någon ströabborre, här och där. Tävlande kom och gick och trots att jag hittade grundet och de kuperade områdena så fanns det ingen fisk.
Nästan gråtfärdig och bara ett tiotal fiskar i konten, så går jag tillbaka där jag fått fisk. När en "kanon" från Falun plockar fisk på tafs beslutar jag att åter prova detta.
Fram med N1, en av Kaj Hagströms tafspirkar, och en jämtländsk mormyska, betad med pinkies och blodisar, så går jag tillbaka till mina gamla hål . Där får jag igång fisken och får nog 10 stycken i samma hål. Rekord för dagen, trots att jag borrat så många hål.Plockar en här och där.
När jag sen går iland känner jag mig som en riktig loser, serien som gått så illa och dagen helt bedrövlig. Jag som längtat så att få komma på ett SM på Mälaren igen.
Men väl iland, där vi skulle invänta lagmedlemmar och väga in samtidigt efter varandra, så hade jag lagets högsta vikt på hela 929 gram.Så ett litet hopp tändes. Vann i Damveteranklassens lagtävling gjorde Skinnkroken, med endast två stycken deltagare, där Karin Andersson själv hade över 2 kilo.
Hon vann även individuellt och jag lyckades bli tvåa. Gissa om jag jublade och skrek - Yes,Stockholm här kommer jag!
För övrigt både glada och besvikna miner, denna dag där Mr 100% Jonas Gustafsson med dagens högsta vikt på över 9,8 kilo går till historien med ännu en etta, och ett suveränt serieresultat.Borlänge Sfk:s herrlag vann även på drygt 15 kilo. Resultaten kommer nog inom kort.En suverän insats gjordes av Jörgen Storm, som endast fiskat privat i år och tog en femteplats och en biljett vidare till SM 2018.
Hur var det nu med att jag njuter trots all värk? Jo, jag kan äntligen slappna av och vara glad för min SM-biljett till nästa år och just denna söndag för 35 år sedan blev jag Svensk Mästarinna i damklassen på Mälaren utanför Södertälje.
Då var jag betydligt mörare än jag är ikväll efter en "språngmarsch" på 8 kilometer från start och hem igen. Som "trappgeopard" (brevbärare) var jag i betydligt bättre kondition än idag. Haha och åren har väl tagit ut sin rätt, men, men. Ha det bra gott folk vi hörs, från en lycklig tjej.
