Trosametet 2017 och 2018....
Det har nu blivit en tradition att åka ner till Trosametet som alltid arrangeras på Kristihimmelfärdsdagen eller första metardagen. Passar så bra att bo hos syster Monika i Strängnäs och träffa lite av släkten.
Förra året åkte jag ner på tisdagen och på onsdagen gjorde vi en utflykt till Mariefred och på kvällen hade Södertälje Sfk en serietävling i Strängnäs.
Jag stod över tävlingen och tog en promenad istället och träffade brorsan och Aina som åkte förbi vid fisket.
Kommer inte ihåg resultaten från tävlingen, men skönt att vara utvilad till Trosametet på torsdagen.
Vi åkte ut till Robban Horvat och åkte med honom ner till Trosa, som vi brukar. Ner och köpte kort och tog lott, blev lite besviken när jag fick ett lågt nummer, 13. Men 13 för mig är ett turnummer, och Robban sa att det kan vara braxen där. Hade ju helst fått ett nummer runt 69, där jag vunnit två år i rad.
En bra bit att gå och skönt att ha vagn att dra och spöfodralet på axeln. Kollade runt lite när jag riggat upp allt och fick höra att några privata fiskare fått bra med fisk dagen innan på min plats.
Det låg en båt där jag stod och bakom den stod fisken, började bra och efter 20 minuter hade jag fyllt en påse.
Strulade och min spötopp gick av och den och fisken försvann. Försökte ta upp den med håven men den flöt iväg. Efter några timmar dök den upp på min plats igen och jag kunde kasta kroken runt reven om flötet.
Upp kommer rev, flöte, spötopp, en stor abborre och en tjock gren. Kunde håva in allt och ta reda på min abborre. Vilken himla turdag.
Fiskade på bra och fick en extrapåse av en funktionär, själv hade jag tagit två påsar på morgonen. Var väl lite för snabb ibland och missade några braxnar. Det strömmade på bra i ån och dagens fångst bestod av braxen, id, mört, abborre, och löja.
När slutsignalen sköts hade jag tre fulla påsar med fisk. Många bekanta hade stannat och pratat bland annat brorsan, Aina och Peo.
Vid invägningen hade jag 13.330 gram om jag inte minns fel och nytt personligt rekord i traditionellt mete.
Jag vann damveteraner för tredje året i rad och hade högsta damvikten, så vandringspriset med den fina abborren fick följa med hem igen.
För att ta hem den för alltid måste man ha högsta damvikten tre år i rad. Hade den 2015, och just nu 1-0 till mig.
Har haft min lila rutiga skjorta på mig varje år, nu har det gått troll i den klädsel. Tror inte att jag vill ha något annat på mig.😉
Både Monika och Robban fick också pris, så en bra dag för oss.
Tråkigt att se att skarven har övertagit en ö alldeles bakom båtklubben, de lär väl äta mycket fisk varje dag. Fisket i Trosa skärgård har nog blivit sämre. Om man kollar i mitten av bilden ser man de kala träden och fåglarna.
I veckan fick jag en personlig inbjudan till årets Trosamete. Jag kommer åka ner och försöka försvara abborren.
Det ska bli kul, vi kanske ses där......
