Mina första svärföräldrar Elna och Elof "Loffe" var de mest underbara och roliga, kunniga människor jag träffat. Elna är en av de kvinnor som jag beundrar mest hon kan allt och det hon inte kan lär hon sig. Allt ifrån handarbeten, sömnad, bakning matlagning och mycket annat. Loffe var också väldigt duktig på det mesta, han var utbildad rörmokare och sista åren innan pension så var han besiktningsman på Södertälje kommun, ett kanonjobb med lite egen tid. Det var även vänner med mina föräldrar, de gillade att fiska också och Loffe var ofta med på tävlingar. Trots att jag skilde mig från deras son 1980 så har vi alltid haft kontakt och de har hjälpt mig många gånger med barnvakt och mycket mer. De behandlade även min yngste son Niklas som deras barnbarn. Tyvärr så fick Loffe alzheimer och dog för 3 år sedan och den hösten flyttade Elna upp hit från Valdemarsvik. Hon är 81 år och skaffade sig en dator och gick kurs, så hon är nog mer aktiv än jag. Det var hennes flicknamn Thim som vi tog när vi gifte oss och som jag hade i 14 år. Det finns många roliga historier om Loffe kan nämna några, han hade motorbåt och var ofta ute och fiskade på Mälaren. En dag när han skulle åka hem från sjön mitt ute på Björkfjädern, så strejkade motorn på båten. Hur han än försökte så gick den inte igång, och han var van att meka både bilmotorer och annat. Då tog han bara och skruvade loss motorn och släppte den och sen rodde han hem. En gång vid jultid så var han med oss och pimplade på en tävling i Västerås, han brukade alltid ha smörgåsar med sig i en plastburk, men den här dagen drack han bara kaffe. Köpte flera korvar och på hemvägen berättade han att när han skulle ta upp smörgåsarna så var det knäck i plastburken, han hade på morgonen tagit fel burk ur kylskåpet. Hade han bara sagt något så hade han ju fått smörgåsar av oss. I morgon berättar jag om det händelserika året 1991, blev ett sent inlägg idag, men har precis kommit hem ifrån Åland.

Pappas flicka, ja så har det nog varit, det är ju han som lärt mig det mesta inom fiske ifrån grunden. Jag brukade alltid gå tillsammans med honom och fiska, mamma hade inte samma ork så hon stannade oftast i starten.Visst var det mycket tjat från farsan-Nu måste du flytta på dig,-Där kan du inte borra,-Där ska du borra,-Nu går du åt fel håll,-Nu har du suttit för länge i hålet,-Ser du inte att de får fisk där borta m.m. Jaja "gubben" menade väl och han coachade mig bra, jag orkade gå långt, borra mycket lärde mig vara uppmärksam, samt att läsa av vatten och landskap. I Stockholmsdistriktet och framförallt på Mälaren där det ofta var klungfiske och snabbhet som gällde så kunde man inte sitta och sova. Vi hade en bra personkemi, många gånger behövde vi inte säga något vi bara visste ändå varandras tankar och känslor. De som kände honom vet ju hur principfast han kunde vara och gå i taket om något var fel....jaja jag går väl i hans fotspår!? Som tonåring offrade jag kompisar och festande för att jag tyckte så mycket om att fiska, vilket jag inte ångrar det blir ju en livsstil. Hade jag träffat en man som varit fiskeintresserad så hade vi väl bott på sjön. När sedan Monika min syster också började fiska, så gick vi tre ofta tillsammans, och när hennes barn Patrik och Åsa också började tävla så blev vi några till...... Ja idag har Gunnar namnsdag och jag kan bara konstatera att jag saknar pappa väldigt mycket. Översta kortet så är vi på väg till Gevsjöströmmen och det andra är från 1982 när jag vann SM i pimpel.

På våren 1988 så blev min sambo värvad av Nyköpings Bangolfklubb, ungefär samtidigt kröp våldet i Södertälje närmare min familj. Min äldste son blev attackerad av en grabb på 7-8 år, med ett järnrör i huvudet. Vi fick tag på grabben och följde med honom hem till sig, en syster öppnade och vi frågade efter hans föräldrar. Hans pappa var inte hemma och hans mamma kunde inte svenska. Hon fick i alla fall komma till dörren och dottern fick tolka, vi berättade vad som hänt och de svarade bara att grabben var så bråkig att han inte fick vara inne hemma. Jag är inte rasist på något sätt, det finns många fina utländska familjer. Men det finns gränser och Södertälje var nog inte så bra att växa upp i, så vi beslutade att i april flytta till Nyköping. Fiskeåret -88 har jag redan berättat om så här blir lite om följande år. I mammas anteckningar från 1989 finns beskrivet om pimpeltävlingar fram till februari sedan är det bara ifrån Dalarna och Hälsingland.På slutet står det -Har varit en bra säsong fast det inte fanns några isar här omkring.SM i pimpel blev inställt det här året, i april -89 fick jag min yngste son Niklas så jag hade inte varit med upp till Dalarna något, sen bodde vi ju i Nyköping.DM i kustfiske så fick jag silver, och SM skulle gå i Karlskrona. Jag ammade ju Niklas, så han och min man var med. Tack vare en lagmedlem som fått fisk och vann guld individuellt så fick vi guld i lag, själv hade jag bara några små napp på bottenmete. På fotot så är Niklas 3 veckor men redan nyfiken av sig och stark i nacken. 1990 började Södermanland med DM-serie i pimpel och ett DM från -89, i serien så vann jag guld själv och i lag. SM som blev inställt -89 gick nu i januari på Mälaren, Enköping, det blev nog ett öppet SM då södra Sverige inte haft några isar. Där vann Jan-Olov Lindgren från Falun herrklassen och vi fick silver i lag. I Mars så gick lag-SM på Vikasjön, Falubygdens SFK och Borlänge SFK var arrangörer, tror att vi kom på femte plats. Pappa hade kört oss upp och hem igen för att åka upp med lite nya deltagare till söndagens individuella tävling som skulle gå på Ösjön, Borlänge. Det var jag, min son Stefan, mamma och Åsa, syrrans dotter. Straxt utanför Borlänge började det regna och vi hade inga regnkläder med oss,skulle ju bli fint väder. Då klippte pappa hål i svarta plastsäckar som vi trädde över huvudet så vi fick lite skydd. Stefan och mamma gick åt ett håll och vi andra ut bortom Lindö. Det nappade väl inget vidare, jag blev i alla fall 12:a och var den enda av oss som fick pris. Jörgen Storm vann herrklassen och sedan dess har han inte borrat ett hål på sjön trots många tävlingar som hållits där. Han kommer nog fullfölja sitt löfte till sig själv för jag tror att han hoppat av herrlaget men tänker vara coach till Ovansiljans juniorer, och det är ju bra för dem. Det skulle bli kallt till helgen och framöver så nu håller vi alla tummar för att det blir isar på SM-sjöarna. Mamma vid gästhamnen på Trosametet, första metardagen -89.

1988 började jag och min familj att tävla för Trosa AFK och många nya roliga sjöar i Södermanland, vi var även med på KM i Södertäljeklubben. DM gick på en sjö utanför Katrineholm, jag fick brons i lag men ingen individuell men kom med till SM som skulle gå vid Torshälla, Mälaren. I lag fick pappa silver och Åsa också silver, tror att det här var första året med rena klubblag och ett särskilt Lag-SM. SM i pimpel blev 3 veckor innan start flyttat till Väringen, Frövi, det fanns inga bra isar på Mälaren det här året. Natten innan hade det kommit ganska mycket snö och det var svårt och blött att gå på sjön, isarna var väl inte det bästa. Pappa var också med och vi brukade fiska tillsammans, vi gick långt bort och fick bra med fisk. På slutet blev det att leta, såg på håll en kvinna med röd toppluva som fick fisk, det visade sig senare vara 2:an i damklassen Sylvia från Sala. Jag fick fisk på slutet men pappa beslutade att börja gå in, det var ju jobbigt att gå. Jag stannade kvar till slutsignalen, eftersom det nappade, sen var det att fort ta sig in och jag hann precis innan ingångstiden var slut. Jag var ju bland de sista att väga in och de tyckte att jag hade en bra påse. Det var ju mycket småabborrar så det skulle bli många "gramstrider", tror att det inte var så långt ner till en fjärdeplats i min klass. Det räckte till brons, kul och nu skulle jag få åka på Nordiska Mästerskapen i Örnsköldsvik. Gunn-Britt Magnusson blev Svensk Mästarinna, och vi delade rum på Nordiska, kommer berätta mer om det senare. En vecka senare så gick Lag-SM på Roxen, Linköping, det var jag , mamma, min syster Monika och Siv Lundkvist i vårt lag, vi hade 600 gram tillsammans, så det räckte ju ingenstans. Monikas dotter Åsa och Eva Rosenberg vann guld i damjuniorklassen, de var bara 2 stycken i laget men det räckte till guld. Man måste ha höjt junioråldern nu t.o.m. 19 år, och kanske att det var 2 juniorklasser. Ni som vet får gärna rätta mig i mina påstående kommer inte ihåg allt. På hemvägen hälsade vi på släktingar i Gistad som vi inte träffat på 25 år. Igår var det premiär för mig på Storhamrasjön, har aldrig varit där tidigare!!! Gick inte så långt och var på gränsen att få pris, fick i alla fall några stora som jag ska koka, så nu blir katten Chilla glad. Köpte även några pirkar av Mankan, skall försöka vara med lite mer i år om det blir is, känner mig lite "pånyttfödd" och även min son Niklas har blivit inspirerad av min blogg, Yes.

1971 gick Finnkampen på Översjön, Järfälla, kommer inte ihåg hur jag kom, men alla fick varsin Vanajaborr som finländarna hade med sig. 1985 var sista sammankomsten, tävlingen gick på Mälaren på cirka 10 meters djup. Finländarna var förbannade för vattnet hade varit hemligt och de hade mer och mer börjat fiska med mormyska. Det gick ju inte så bra på Mälaren,jag skjutsade mamma till middagen på kvällen för pappa var sjuk och tror att våra finska tävlare från Södertälje fick vara med och medla och tolka då på kvällen, eller hur Pentti Harmaala. Finländarna åkte oftast med båt och var inte alltid nyktra när de anlände, ibland försenade på grund av isläget, men alltid på ett glatt humör. Kommer särskilt ihåg en dam som jag tror hette Sara, hon var så snäll och även ledare för det finska laget i början av 70- talet. Jag har varit med på 2 metartävlingar i Helsingfors och det var väl samma sak för oss, festat på överresan. Kommer ihåg vid middagen efter tävlingen som var på en ö utanför Helsingfors, att jag beställde in en starköl och fick visa legitimation. Jag var 28 år och kyparen gick rodnande därifrån och jag tackade för komplimangen.......Men nu jäklar så fick vi stryk av Finland i Hockey....."småkronorna" torskade i förlängningen av finalen. Jag får i alla fall åka till Storhamra på premiärpimpel i morgon, ska bli kul, Skitfiske på mig och alla andra.

Finnkampen var ett utbyte mellan Stockholm och Helsingfors i pimpel och senare också traditionellt mete.1968 gick tävlingen i Helsingfors och pappa var med och vann. Det var på en sjö utanför Helsingfors och han fiskade ensam på ett ställe och fick stora. Han har berättat att han tappade flera stycken stora abborrar och fick t.o.m. upp ett stort öga. Vandringspriset var en stor pokal och Ingrid Lundmark hade också vunnit, så pappa beställde in champagne som de drack ur pokalen, och hon som var nykterist innan. Det var 5 stycken damer och 15 herrar från vardera stad. För att få komma med så hölls uttagningstävlingar där även juniorer fick ställa upp bland seniorerna och jag lyckades komma med 3 gånger som junior. Första gången var 8 mars 1969 i Kungsängen utanför Stockholm och det var så dålig is så det var bara med cirka 300 meter utmed land, som vi fiskade på, för utpå gick det öppet. Kommer inte ihåg hur det gick men alla fick pris och det var supé och prisutdelning på kvällen på Bromma hotell, där finländarna bodde.1970 kom jag med igen och då flög vi till Helsingfors, pappa och Tore var också med. tävlingen gick på samma sjö som pappa vunnit på 2 år tidigare. Det var jobbigt att gå med mycket snö och stöp och en finländare gick efter oss så vi började utmed land och fick lite abborrar. Vi fick sitta själva och sista timmen gick vi ut på "flatan" där pappa fått stora sist, det nappade bra men inga stora då. Det räckte i alla fall till en andraplats för mig och Ingrid Lundmark vann, och de andra svenskorna kom 3.a,4:a, och 5:a. Pappa kom 3:a efter Harald Mosell och Lennart Broman och Tore kom 6:a. Jag bodde ihop med en dam Solveig Bredhagen och hon hade köpt Ballentine på flyget så vi tog var sin hutt före middagen. Stockholm vann överlägset både dam och herrklass.

Vintern 1987 så införde Stockholmsdistriktet en serie för pimpel-DM, stora DM gick på Erken, Norrtälje. Mamma vann sin klass men fick inte åka med på SM. Själv så bommade jag och var inte heller med. Helgen efter så gick Stockholmsmästerskapet på Stora Värtan, som mamma också vann, så hon hade ett bra år. SM gick på Yngaren, Nyköping en rolig sjö med gott om abborre, där vi fiskat många gånger. Åsa min systerdotter var med på SM och lyckades vinna för andra gången, hon var 17 år så det var nog hennes sista år som damjunior. Jag kommer inte ihåg vilket år som det blev 2 klasser bland juniorerna eller när de höjde ålder till och med 19 år. Mina enda medaljer det året är silver individuellt i Kustfiske. Eftersom mamma inte fått komma med till SM så beslutade vi hela familjen att börja tävla för Trosa AFK och distrikt Södermanland, och i kustfiske tävlade vi för Mariefreds FF. Ovanför ett KM i Trosaklubben, det är nog Rosenbergs dotter som står bredvid mig. Nu kör jag med postoverall och min berömda midjeväska, på det andra kortet är det jag, Maj-Lis Dahlin, mamma, Monika och Åsa, Monikas dotter, det är fån ett jubileum i Mariefredsklubben. Åsa har 2 pojkar som nu börjat meta på knattetävlingar i Saltskofjärden i Södertälje, sjön nedanför Scania. De har vunnit några pokaler och är så lyckliga, kanske kan bli något. Lite mer Torehistorier: han gillade ju att luras och ibland speciellt när vi var på Mälaren och tävlade så kunde han gå ut på djupet och börja "låtsasdra" abborre, ganska snabbt kom det flera fiskare dit och de fick ju ingenting. När det var tillräckligt med folk, så drog han upp och gick därifrån och de övriga såg ut som "fiollådor" i ansiktet. Vi åkte ju mycket upp till dalarna och tävlade och han hade vunnit på Nävden, utanför Avesta. Nästa tävling där så var det fler Södertäljebor uppe. Tore talade om för mig vart jag skulle gå, själv trodde han att han skulle få en "svans" efter sig. Så han offrade sig och gick ut och promenerade med detta påhäng, borrade hål ny vandring nya hål. Så där kunde det gå till, själv satt jag på hans ställe och vann lätt min klass. Det var samma sak för min syster Monika en gång vid Sunnanö, Runn. Tore talade om vart hon skulle gå och själv var han ute och gick med en "svans". Ja, vi har haft väldigt roligt under alla dessa år tillsammans med Tore Karlsson född i Gnesta, han hade 9 stycken syskon, finns mycket mer att berätta både från hans ungdom och fisketiden så håll ögonen öppna.

Valborg 1982 åkte vi upp till Gevsjön på vintersemester, det var mina föräldrar, jag mina grabbar Stefan, Mikael och Tore Karlsson. Vi hyrde en banvaktstuga och en dag åkte vi upp till Ottsjön, Vålådalen för att fiska öring och röding. Det blåste väldigt den här dagen och snön yrde, så grabbarna fick gå i lä på en udde i närheten för att leka och åka pulka. Efter en stund kommer en stor tjädertupp utspringandes från udden och efter kommer Mikael 4 år. Jag sprang emot dem och skrek att han skulle stanna, men det var ju motvind så han hörde inget.Hann tänka vad som kunde hända om tjädertuppen vände och gick till anfall, de var ju jämnstora, usch.Till slut stannade Micke och tuppen sprang iväg, ut ifrån udden kommer då storebror Stefan, hur det hela gick till vet väl bara barnen. Efter fikat gick mamma och jag tvärs över sjön eftersom det nappade så dåligt,pappa och Tore stannade där grabbarna var.Vi gjorde flera hål, isen var väl cirka 1 meter och en halv meter vatten under isen.Jag får ett jättenapp och kämpade för att få upp den stora rödingen rätt i hålet, det var ju så grunt.Lyckades efter en stund och upp ur hålet kommer ett "monster", en lake på närmare 2 kilo.Faan vad arg och besviken jag blev och sa- Jädrans åka 85 mil för att få en lake! Den åkte snabbt ner i hålet igen och vi provade lite till men inga fler napp så vi åkte hem till Gevsjön igen.Nej tacka vet jag Ånnsjön, vi hyrde flera gånger husrum av bonden Lindkvist i Klocka,så vi fick ibland låna hans skoter. Det var ju cirka 7 kilometer ut till Granön och grunt vatten hela vägen så det gick ju inte att fiska på vintern, var säkert bottenfruset.En dag åkte vi ut allihop med skotern och släde, för att få med allt, pappa hade en motorborr också som vi använde. Det blev en heldag med underbart väder, vi fick bra med röding och åkte hemåt mot kvällningen.När vi var nästan framme hos bonden så guppar skotern till och nästan stjälper och stannar, motorn död. Den gick inte att starta och vi fick lasta av allt och gå och hämta bilen.Haha det visade sig att säkerhetsanordningen löst ut och med ett enkelt handgrepp gick det att starta igen. Vilken tur att det inte hände ute på sjön för det var bondens måg som kunde åtgärda "felet".

Jag måste skriva ihop lite för att hinna med alla år innan vårt SM, och nu väntar vi på kylan så det blir is.1984 gick DM i pimpel i Stockholmsdistriktet vid Munsö och jag kom två, mamma var glad hon vann sin klass och skrev i sina anteckningar: -Oj vad roligt! SM gick på Öresjön, Kinna där Göran en postis från Strängnäs vann herrklassen och familjen "Pilo" hade stora framgångar, själv kom jag på 18 plats och utan pris. Mamma var med och fick lagguld. Vi åkte bil ner och bodde i Borås, blev lite bråk bland "ungtupparna" så några kom med blåögon på söndagsmorgonen. Mamma, Eira Wahlgren, Ingrid Lundmark och Britta Axh. På DM i mete så kom jag 3:a och det här året började jag med Kustfiske. Det var kul att spinnfiska och bottenmeta, man fick ju ha tre stycken krokar på bottenmetet så man kunde ju få fisk på alla tre samtidigt. Jag kom 2:a på DM och SM skulle gå utanför Smögen. Vi hade hyrt stuga, det var jag, mina två pojkar och mina föräldrar, men pappa skulle inte tävla. Jag hade en längre tid haft problem med mina axlar och inflamation i slemsäckar runt axlelederna så jag åt paraflexcomp och värktabletter. Som tur är så har jag en förmåga att kunna koppla bort smärtan under tävlingar,gör så än idag, hur man mår efteråt vill jag inte ens nämna. Det var så roligt att fiska snultror, berggylta och blå berggyltor på bottenmete, man kunde få tre åt gången och jag kämpade på och kom 2:a, sen fick vi guld i laget som innehöll tre personer. DM i pimpel 1985 blev bom för min del men mamma kom 4:a, SM gick på Bergviken, Kilafors och där lyckades Heikki Vouttilainen som vann -82 vinna ännu en gång. Läser i mammas anteckningar: Det SM kan man glömma för min del. Stor glädje ändå Åsa SM-mästarinna i damjunior, H Vouttilainen mästare i herrsenior, Christina silver och Nina brons, ett fint SM trots allt.Åsa är ju min systers dotter och tävlade med i flera år, vi fiskade ofta tillsammans. På DM i mete fick jag silver och på SM i mete kom jag 6:a min bästa individuella placering som senior i mete. 1986 bom igen för min del men mamma kom 3:a på DM och SM gick på Örken, Växjö men ingen placering. På kustfiske -DM kom jag 3:a och på SM kom jag också 3:a och vi fick silver i lag. Den här sommaren träffade jag Niklas pappa som också var brevbärare och tävlade som elitspelare inom bangolf, hade tidigare varit orienterare, skidåkare och löpare. Vi får se vad det blir för historier i morgon då, ha det bra.

Ja nog har man provat många olika pimpelspö till olika sorters fiske. Vi började med "EkorrJohan"-spön med pinnar, som sedan byttes ut till rulle. Ekorr-Johan var en farbror ifrån Krylbo tror jag som jag själv har träffat flera gånger på pimpeltävlingar i Dalarna, en duktig fiskare. I slutet av 60-talet började vi använda lätta spön av gran eller tall som vi köpte via Ivar Hedenskog. Vi målade dem i olika färger som jag tidigare berättat om, jag hade blå, mamma röda och pappa svarta. Eftersom vi tävlade mycket på Mälaren och ibland upp till 20 meters djup så skaffade vi plastspön med rulle på. Pappa skivade på skärmaskin frigolit som han sedan klistrade på alla spön, naturligtvis med ett specialklister som inte åt upp frigoliten. Vår uppfinnarjocke(pappa) fixade på 80-talet spön med små haspelrullar på till sig själv och mig. Perfekt när man satt på djupt vatten, men de gick inte att använda om det var för kallt, då frös reven på rullen. Satt pappa still för länge så visste man att han fick fisk. Idag har min son Niklas fått ärva det spöt, men han har inte kunnat vara ute och provat det ännu. Nuförtiden så används ju sådana liknande spön vid isfiske (angling) och fiske efter ädelfisk. Jag använder mest Vestlis VM -spön vid pimpelfiske och det finns ju lite olika varianter av dem, olika mjukhet i toppen och längd. Fiskar även med olika mormyska-spön med superkänsliga toppar och när Kerstin och jag var på en DUR-konferens i Älvkarleby så fick vi en variant av mormyskaspö. Det var en frigolitrulle med en sorts "film" på och pinnar i sidorna, så man rullade upp fisken. Mitt varpaspö har jag bytt till mig av Simo i Finland (han som syr tygkontarna), en gång på Sälen Cup. Nedan lite spön som mamma hade. När vi åkte norrut till Gevsjön och Ånnsjön för att pimpla efter röding och öring, så hade vi lite grövre pimpelspön med tjockare rev på.

DM i pimpel gick i Roslagen enligt mammas anteckningar, tror att det kan ha varit Långsjön i Rimbo. Jag har inga medaljer ifrån det året, hade även börjat få problem med mina axlar, då jag jobbade som brevbärare och körde bil och drog en postkärra med mig, så att det blev en snedbelastning. Dum som man var så lyssnade jag inte på kroppen utan kämpade på och jobbade, jag var ju ensamstående med två barn också och ekonomin inte den bästa. SM i pimpel gick på Sör-Älgen, Hällefors. Kommer inte ihåg om jag tävlade individuellt eller bara i landskampsuttagningen. Vet i alla fall att vi åkte över dagen och pappa var med. Vi gick ganska långt ner på höger sida av sjön och det nappade bra i början, men det avtog och vi fick leta och fiska oss tillbaka till starten. Tror att de som kom bäst satt vid starten och för mig blev det bom. Så trots att jag vunnit året innan så var man inte direktkvalificerad till SM och fick inte åka på Nordiska. Varför det var ett glapp i Nordiska vet jag inte, kanske dåliga isar eftersom, det inte var något Nordiska Mästerskap 1982? God Fortsättning på det Nya Året! I morgon talar jag om olika sorters pimpelspön.

DM i pimpel i år bestod av serie och "stora" DM med lag, det arrangareades av Ovansiljan på Kättbosjön. Jag hade varit med på första serietävlingen på Byrviken som jag fick avbryta p.g.a en förfrysning av hela kroppen, där kom jag trots allt 2:a. På Kättbosjön kom jag också 2:a så då var jag klar för SM nästa år. Vi var bara 3 damer ifrån Borlänge som skulle bilda lag, det var förutom mig Lillemor Arvidsson och Ellen Jonsson. Vi brukar ju ha ett damveteranlag men jag föreslog att de andra två skulle bilda ett äldre damveteranlag, för att de skulle ha bättre chans sen på SM som skulle gå på Ösjön. Då kunde man även ta i Sylvia Nilsson och Hilkka Pekhola i laget till SM. Nu gick det ju så bra för oss DV på SM i Grums vi tog ju Silver där så vi får ändå ställa upp med ett lag. På DM i traditionellt mete i Haggen, Ludvika så vann vi laget och jag kom 3:a, så det blir att åka till Tranås nästa år. Summering av alla mina DM och SM sedan 1967-2013 i grenarna pimpel, traditionellt mete och kustfiske är följande DM:39 stycken individuella, 39 stycken lag(sedan 1972) och 12 stycken individuella SM- medaljer och 14 stycken lagmedaljer, till det 3 stycken Nordiska medaljer i lag. Kommer att berätta mer om Nordiska lite senare. Året 2013 har väl varit en berg o dalbana allt ifrån ambulansfärder, sjuktransport för mina hjärtbesvär, mycket party, cermonier, meditationer och resor, fiske och tävlingar. Jag blev ju med katt också när sonen Niklas skaffade hund och de två inte gick ihop. Mamma kom till ett eget möblerat äldreboende och vi rensade hennes lägenhet, vi delade på sånt vi ville ha resten gick till loppis och auktion. Tyvärr försvann en hel del på auktionsfirman och de hade även mammas saker på andras utrop. Tur att jag var lite vaken men mycket är borta?! 2013 var ett bra år. Tore Karlsson var pigg på att spexa och på Nyårsnappet 1969 en Vällingetävling fick jag spöka ut honom, till allas glädje, på kortet längst till höger står Lennart Loberg som även var konstnär och målade flera tavlor som Södertälje köpte och hade som vandringspris. Själv har jag två av dessa tavlor, sen gjorde Lennart och jag en deal, jag skaffade finska tygmärken från finska mästerskap och klubbmärken.Det gjorde jag på Finnkamper som jag var med på och då fick jag två till tavlor av Lennart. Gott Nytt År till Er Alla!

DM det här året gick på Brofjärden i Bro, norra sidan av Mälaren, jag vann roligt när nu SM skulle gå på Björkfjärden på Mälaren utanför Södertälje, med start vid Underås. Södertälje SFK arrangerade och pappa hade hand om invägning avruskning m.m. Jag hade fiskat en del runt Slandön och utanför den, där man kunde få bra med abborre, men tyckte nog att det var för nära starten och skulle nog bli många tävlande där. Tore och pappa brukade ibland vara ute och fiska och ha sparkar med sig just på det här området det är ju stora ytor och upp till 25 meters djup, så han visste ju vart man kunde gå. Han hade gjort en handritad karta åt mig med djupkanter på 8 m och det var nästan ända fram till gränsen 8 km bort från starten. Pappa hade i veckan köpt ett par fodrade joggingkängor i samma färg som min overall och sa- Om du tar medalj så får du dem annars vill jag ha betalt. Min syster Monika och hennes dotter Åsa hade likandana overaller, och vi fiskade ofta tillsammans så då visste inte folk vem det var som satt och fick fisk. På lördagskvällen var jag hem till mina föräldrar och lämnade barnen de skulle vara hos deras granne Anne-Marie, som också brukade tävla men som den här dagen vara hemma då hon fyllde 50 år. Kommer ihåg att det var melodifestival men jag åkte hem och la mig, skulle ju bli en jobbig dag i morgon. På söndagen var det kallt och blåsigt, blankis med snöfläckar och jag hade ett par stålbroddar. Så med Helly Hansen och polotröja i lådan, SJ-hjälmen och vatten i handen så bar det iväg mot gränsen. Jag sprang, hasade, gick fort, i två år hade jag ju jobbat som "trappleopard" och cyklande brevbärare så bra kondition hade jag och inte direkt några extrakilon. När startskottet gick hade jag långt kvar men valde att fullfölja och offrade tid. I andra hålet fick jag stora abborrar och borrade runt och fick mer med fisk, blev kvar och letade runt var själv där och såg flera som satt alldeles vid gränsen, men de rörde på sig så dit ville jag inte gå. När det var en timme kvar gick jag närmare land var ju mitt ute på "flatan", kommer på 8 meterskanten, jag hade ju fiskat på 10-12 m. Faan det var ju här jag skulle varit ifrån början och här fanns det fisk. Tror att Heikki Voutilainen som vann herrklassen satt lite längre bort på 8 m, han hade ju högsta vikten på 7762 gram. Kämpade på och gick en kvart före slutsignalen, nu hade broddarna frusit av all is så jag fick ta av dem. fick panik när jag missbedömt tiden, det hade ju tagit längre tid ut, och nu var man trött efter utgång och letandet av fisk. Hade en midjeväska med blåbärssoppa, sportdryck, russin och druvsocker, fick sällskap in av en karl så vi peppade varandra och jag bjöd på soppa. vi sprang, hasade och gick fort. Väl i mål stupade jag likt Gunde, och det var inte många minuter tillgodo. När jag hämtat andan kom pappa fram och frågade hur det gått, svarade dåligt, för jag har 82 stycken väger nog runt 3,5 kilo, men det är jättebra, de andra har bara runt 3 kilo. Abborrarna vägde 3740 gram och det räckte till vinst, vilken lycka sm-guld, sm-guld, SM- guuuld! Åh,vad lycklig jag var. Eftersom jag vunnit DM så hade lokalradion ringt mig och ville göra ett reportage i veckan innan SM. Vi var ner på kanalen nedanför Astra och det nappade bra, och på måndagen ringde Inger Friborg upp igen, så det blev ett litet inslag den dan också. Före prisutdelningen var det mycket fotografering, vi var till och med ner på isen med våra egna påsar. Både Heikki och jag var ju från hemmaklubben Södertälje SFK och flera tidningar ifrån Södermanland var också intresserade. Här nedanför Heikki och jag ,delar av min familj, Stefan, pappa, Monika och mamma, samt segrarna med sin fisk. Tyvärr så saknas Annie Bergkvist som vann damveteranklassen. Det var över 900 startande på det här sm:et , omkring 150 funktionärer, samarbete med radioklubben, dator användes för första gången för att snabbt få fram resultaten och förutom SM-märken så hade " Förstadagskort" tagits fram. Se ovan, tävlingsledaren Kjell Andersson och flera ur sm-ledningen var ju själva postisar och samlare. Fisken gick till ett kattpensionat utanför stan. Så sent som i oktober fick Södertälje uppdraget att arrangera då det inte fanns någon annan villig.Trots att jag vann SM så fick jag inte vara med på Nordiska utan det skulle året därpå vara en landskampsuttagning på SM i Värmland, tråkigt. Den här dagen pimplade jag på djup 8-12 meter och med facit i hand så skulle jag ju tidigare letat upp 8 m, men hade jag orkat i mål då? Jag fiskade på en tung finsk pirk och krok som jag tack vare Kopponen köpt, han hade bra kontakter med finländare som gjorde pirkar. Hade också en specialgjord stor Hedenskogare s/k och rött garn. Före prisutdelningen så hade jag, mina föräldrars granne Karl-Evert och en klubbkompis delat på en stor konjak, så glad i hågen åkte vi hem till hans fru och fortsatte festen, hon fyllde ju 50 år och var som sagt barnvakt. Jag var först i säng den kvällen och som tur var hade jag tagit ledigt på måndagen, man var ju ganska mörbultad efter den här Dagens genomkörare men Lycklig.

Jag har tyvärr skrivit fel namn på damjuniorsegrarinnan från det året, skall ju vara Annika Skoog från Uppsala. Jag måste blandad ihop henne med fröken Lund som varit med flera år.Det var andra året som Kaj ifrån Kisa vann och här är en bild från scenen och segrarna. Tack Annika för att du påminde mig, vi syns på isarna.

Vi flyttade upp till Borlänge 1991 och några av våra grannar var familjen Arvidsson. De har två söner som vår son Niklas brukade leka med. Även vi föräldrar började umgås och Ove hade 1985 köpt ångbåten Domnarfvet som vi tillbringade många resor på. Det är Sveriges äldsta skepp och numera K-märkt, det visade sig att Oves farfars farfar varit första skeppare på ångbåten 1863. Det tar minst 3 timmar att elda upp ångmaskinen för att kunna åka iväg, så dessa dagar blir långa för kaptenen och hans besättning. På midsommarafton brukade det var ångbåtsparad i Torsång och då var vi ibland med på den resan. Man åker genom Ösjön ut på Runn och ner mot Lillälven, där man la till vid ångbåtsbryggan för lunch. För att kunna gå under broarna i Lillälven och Dalälven är man tvungen att fälla skorstenen, och det brukar vara fullt med båtar överallt där. Svårt att lägga till och vända skeppet med alla dessa båtar som kör åt alla håll och inte alltid så nyktra förare, sen är det ju lång stoppsträcka också. Paraden började i Dalälven längre upp mot Borlänge, man stannade till och tog upp spelmän och folkdansare som spelade och dansade på däck. Domnarfvet ligger sommar och vinter vid Tomnäs, Ösjön, fösta viken till vänster om Ornässtugan sett ifrån båthamnen i Ornäs. Det är så skönt att "tuffa" runt på Ösjön och Runn och se dessa vatten som man pimplar på. När jag fyllde 40 år så tillbringade vi dagen på Ösjön, stannade till för bad vid Tuppön. På kvällen blev det grillfest med dryck på vår altan och släkten hade vi haft hemma under midsommar.Man kan hyra skeppet för en utflykt och gå in och läs mer om allt på www.angbatendomnarfvet.se Kaptenens fru Marina och en annan grannfru med barnen. Marina och jag har umgåtts och jag arbetstränade i hennes butik Regnbågskristallen, där jag även hade praktik när jag utbildade mig till massageterapeut. Igår var vi ut på "Firmafesten",den årliga kvällen för Borlängemusiker och med många hemvändande musiker som spelar. Det var 27 band som spelade på 3 scener, de fick ungefär 20 minuter var att spela men svårt att hålla tiden. Det var allt ifrån hårdrock till jazz, högsta ljudnivån stod nog ändå Apopocalyps för. Det är bara att glida runt och lyssna och dansa till det man vill. Bolanche var stället och det är ett av SM-hotellen 2014, så vill du hålla igång så kom till Dalarnas största musikstad, Borlänge. Vi har ju haft allt ifrån Jussi Björling till Miss Li och Mando Diao, tyckte jag såg några från bandet igår och många fler kändisar. Ohh vad roligt!

Hittar inga medaljer ifrån 1981, jag var ju nyskild med allt vad det innebär, och mamma hade inte heller några anteckningar. SM i pimpel gick i alla fall på Roxen, Linköping, så det blev nog ett "bomår" för mig. Hittade trots allt medalj ifrån Järfällamästerskap som oftast gick på Mälaren vid Stäket, ett av mina favoritvatten. Vann som junior Järfällamästerskapet 1968, 1969, 1971 och som senior 1981, 1982 och 1985. När inte isen bar vid Stäket så arrangerades tävlingen på Översjön där vi även varit på Finnkampen. Sommaren 1966 var vi som vanligt på semester i Gevsjön, vi tog tälten och åkte upp till Valsjöbyn och Gunnarsvattnet. Det var pappa, mamma, Tore, jag och min kompis Inga-Lena ifrån Gevsjön. Tore hade ett eget 2-manstält och det festades en del, så jag och Inga-Lena skojade och la under några stenar under tältbotten,på Tores tält, han hade ingen gummimadrass. På morgonen när Tore vaknade hade han ont i kroppen och när han såg vad vi gjort så sa han -Ni era jäkla Ugglebon! Vi hyrde båt och rodde långdrag på sjön vid Gunnarsvattnet och mötte en ortsbo som kom med sin motorbåt, vi vinkade glatt och han vinkade tillbaka. Sen gjorde han en sväng med båten och körde över våra långdrag som inte gick så djupt ner. Reven gick av och sedan vinkade aldrig Tore något mer till någon han inte kände igen. Den här sommaren var också min kusin Åke och hans fru Barbro med, och Barbro hade egen damfrisering i Gnesta bredvid Humbles konditori. Jag fick följa med dem hem och hjälpa till på friseringen, sen dess jobbade jag varje sommar hos henne och senare även lördagar. När jag fick min första lön så köpte jag en skitsnygg svart handväska i lack, har ju lite "pippi" på handväskor, skor och mössor. Kommer senare att skriva lite om just mössor och fiskekläder. Åhh vad jag gillade min SJ-mössa, ful men vindtät, fick säkert många smeknamn men det bjuder jag på, flygaren, UFO:t, m.fl.

Ja, alla vi inbitna pimpelfiskare har väl förfrusit oss någon gång någonstans. När jag gick i tredje klass och vi var ute och åkte skridskor med skolan så förfrös jag mitt ansikte. Efter det så har jag alltid varit lite rödmosig och röd både vid värme och kyla, fick något att smörja in mitt ansikte med? Den 7 december 1968 så åkte vi upp till Brunnsjön i Hedemora för att pimpla. När vi kom fram var det -26 grader, pappa och jag gick tvärs över sjön och där var det skugga. Det nappade bra så vi blev kvar där, efter en stund kom pappa fram till mig och kollade mina fingrar som var vita. Visst var det kallt och jag hade frusit, hade ett par kamelhårsmuddar när jag fiskade och stora "rävskinnshandskar" mellan hålen. Värst var mina pekfingrar och ett ringfinger och när jag tittade på pappa så var hans näsa alldeles vit, och båda hans tummar. Vi gnuggade upp värmen och gick ut i solen på andra sidan av sjön. Jag jobbade på lördagar på damfrisering som "schamponeringsflicka" och lite annan hjälp. Men fy vad jag bytte skinn på mina fingrar, det blev stora blåsor som lossnade. Pappa gjorde i ordning små finger och tumtutor av skinn som vi hade när vi fiskade för att skydda oss. Sen dess så har väl alla andra fingrar och tummar fått en släng av förfrysning, och nu om vintrarna använder jag nitroglycerinsalva som jag smörjer in fingrar och fötter med, den är receptbelagd och bra för blodcirkulationen men man får inte smörja in för mycket, för då kan man få huvudvärk. Förra vinter i januari var det första DM-serie på Byrviken, Siljansnäs. Jag hade börjat med en ny medicin för att om möjligt lindra min kroniska värk. Jag svettades otroligt mycket och värken nästan försvann, men jag blev helt apatisk, sov mycket och blev otroligt trött, även fysiskt. Där på Byrviken blev jag naturligtvis svettig när jag gick ut, jag gick inte så långt bara tvärs över. Det blåste väldigt och var kallt fick lite fisk men var tvungen att ge upp efter 1 1/2 timme, var nu helt avkyld, det gick inte att få tillbaka värmen. Som tur var så hade jag åkt i egen bil, och hade ombyte med i bilen (kvinnlig intuition), lämnade min påse med fisken och startkortet och blev sen 2:a på det. När jag kom hem så tog jag en varm dusch, klädde på mig varma kläder och satt inlindad i duntäcke och tinade inte upp på hela kvällen. Dagen efter var hela huden som solbränd, rosa och öm, sen dess är jag väldigt frusen av mig. Slutade naturligtvis med dessa tabletter men svettades lika mycket, så på varje tävling hade jag ett ombyte med på sjön och ett när jag kom i mål. Mina teorier är nog tyvärr att det inte var tabletterna utan början till diabetes 2, går under utredning nu ett år efter, och vad jag har fått tjata på sjukvården för att ta alla dessa prover. Har man fibromyalgi med alla dessa symtom så är man ganska svårbedömd även för läkare, åkte in på akuten fler gånger med hjärtproblem, men peppar, peppar så har jag ett starkt hjärta. Nu längtar jag bara till premiären, men det kanske inte blir förrän nästa år. Ha en bra fredag i morgon talar jag om året 1981.

1980 började bra nytt jobb som brevbärare, kallt ute och svettigt i trappor svårt att klä sig i början, man hade ju uniform och underställ, så allt gick med vilja och perfekt med gratis motion. DM i pimpel gick det här året på Måsnaren i Södertälje med start vid badet. Måsnaren var ingen lättfiskad sjö och man hade inga större förhoppningar. Gick ganska långt ner mot Ing 1, och fick bra med fisk, så jag vann DM, och vi fick brons i laget. Såg på ett gammalt urklipp att man nu hade veteranklass också men fortfarande bara en juniorklass. SM skulle det här året gå på Barken i Smedjebacken, där hade vi tidigare varit på tävlingar så jag visste vart jag skulle gå. Vi åkte buss upp och pappa skulle ha vätskekontroll halvvägs in, för klubbmedlemmar med blåbärssoppa och sportdrycker, russin m.m. Men han fick ryggskott så jag tror att Ann-Mari från Södertälje Sfk ställde upp för oss. Jag gick långt bort förbi öar och in i en vik, där fiskade även Siv Hård ifrån Nora. Nappade bra i början men sen fick man kämpa och leta, det blev ju ganska många i viken så det tog snart slut. Lång vandring in och spännande väntan Vivianne Suther ifrån Stäket hade fått mycket fisk och kom sent in i mål och jag visste att Siv också hade mer än mig. Vivianne vann, Siv 2:a och jag kom 3:a, vilken lycka min första seniormedalj och vi fick guld i laget. Såg från en bild från 1979 att man var 4 stycken i laget men kommer inte ihåg vilka mer som var med oss från distriktet. Nu skulle vi också få åka till Finland på Nordiska mästerskap och det får bli en senare berättelse. Bestämda steg mot invägningen SM -80. Det årliga Annandagsnappet på Barken är tyvärr i år inställt eftersom vi har dåligt med isar på de större sjöarna. Barkennappet 1972, 18 år och hade varit på krogen kvällen innan, sov i bilen upp var ganska sliten, 5:a i damklass. På DM i mete vann jag guld, men tyvärr så skilde vi oss den här sommaren jag och min man. Har som tur är fortfarande kontakt med hans mamma Elna som också bor här i Borlänge och hon och hennes avlidna man Elof har ställt upp för mig och mina barn i alla år. Jag är så tacksam att hon finns och nu är det min tur att ge tillbaka lite. Från DM 1980, fotograf Kaj Hagström....Jobbade du på länstidningen, finns ju ett större reportage från Likstammen samma år, jag kommer inte ihåg?

God Fortsättning på Julen! Jag sitter ju med på möten i SM-gruppen och hjälper till med det jag klarar av. Vi behöver fler funktionärer till SM-helgen 21-24 Februari, man väljer själv när och med vad man kan hjälpa till med eller så blir man tilldelat något. Vi ska ju resa tält, markera upp utgång/ ingång, hjälp vid invägningen, prisutdelning, försäljning av korv, hamburgare, kaffe, smörgåsar, SM-märken och mycket mer. Vi kan inte erbjuda något gage men väl matbiljetter och sen om allt går ihop skall vi göra något roligt när allt är över. Så gå in på vår hemsida, se länk bredvid och ring någon i ledningen och erbjud din hjälp. Man behöver inte vara medlem i någon av våra klubbar, utan vi är tacksamma för det Ni kan hjälpa oss med. Välkomna!

GOD JUL! Idag berättar jag om året 1979, jag var mammaledig Mikael var ett halvår och Stefan hade precis fyllt 3 år. DM gick den 4 februari på Erken Norrtälje, en av mina favoritsjöar som jag längtar tillbaka till. Pappa, Monika och jag gick tvärs över sjön, det var mycket snö och jobbigt att gå. Det nappade bra jag hade rött garn och stockholmsgrönt och en av Kurres krokar, som vanligt Hedenskogspirk. Jag kom 2:a och Monika 5:a, pappa kom också med, sen fick vi silver i lagtävlingen. Kommer inte ihåg hur många damer som fick åka, det fanns ju ingen damveteranklass men Monika kom i alla fall med på sitt första SM. SM gick det här året på Marmen, Sundsvall och vi åkte bil upp och bodde på Scandic inne i stan. På kvällen mat med dans och Tore bjöd på maten. Upp tidigt och iväg till sjön det var mycket snö och vi visste ju inte vart vi skulle gå. Jag ville gå mot kyrkan tyckte det såg så vackert ut och där fanns en liten ö. I mitt tredje hål börjar det nappa och jag fick bra med abborre även i de tre följande hålen. Monika fick ingenting inte ens ett napp, jag ropade och sa - Kom hit så får du likadan krok som jag har, nu tror jag vi hade häkten så man bara behövde byta kroken. Hon kom och fick min "lysräka" eller med andra ord rött garn och stockholmsgrönt. Hon började genast att få fisk och vi kämpade på, för mig gick det lite sämre. Vi hade ju ingen aning om hur vi låg till, det fanns inte så mycket folk där vi var. Jag kom på plats 10 och Monika kom 3:a, vilken lycka! Vår klubbkamrat Britt kom 2:a så vi fick även silver i laget och vi var ett rent klubblag fast att man räknade de tre bästa från distrikten. Vår klubbkamrat Bosse vann herrklassen och han var ju norrlänning och använde maggot. Maggot var inget som vi visste vad det var, för när vi var norrut och fiskade öring och röding så använde vi vanlig mask och "stubbmask" som vi letade och plockade under barken på gamla träd. Fick ett lagguld i mete den sommaren och på hösten varvade jag mammaledigheten med jobb som städerska på Posten, verkade inte så kul att gå tillbaka som postkassör så jag frågade om jobb i brevbäringen så i Januari -80 började jag som "trappsnigel". Ha det bra nu hela helgen!